Hur stort var turkarnas harem?

Turister i Istanbul brukar aldrig missa en rundvandring i det gamla osmanska haremet i Topkapı, palatset på udden där Marmarasjön, Gyllene hornet och Bosporen flyter samman. Därvid blir en och annan konfunderad. I allehanda redogörelser för haremshistoria anges att det fanns tusentals, eller rentav tiotusentals, haremsslavinnor. Men så många kan omöjligen ha fått plats i Topkapı. Vad är egentligen sant? Hur många var sultanens slavinnor?

Faktum är att vi har tillgång gott statistiskt material (räkenskapshandlingar) som gör det möjligt att följa haremets demografiska utveckling under 1500- och 1600-talen. År 1552, under Süleyman den stores regeringstid, var 167 haremsslavinnor knutna till det osmanska hovet. År 1600 hade antalet stigit till 583, på 1650-talet till 967. En successiv ökning, alltså, och ett ansenligt antal slavinnor, men långt ifrån de fantasisiffror som cirkulerar.

Redan detta antal är dock betänkligt högt. Haremslokalerna i Topkapı är för små för att över 900 slavinnor skall ha rymts inom områdets murar. Invändningen är helt korrekt, men dilemmat är lätt att reda ut. Haremet var inrymt i två olika byggnadskomplex.

Ursprungligen fanns haremet i ”Gamla palatset”, som restes av sultan Mehmet II efter segern över bysantinarna 1453. Men Mehmet tyckte om att bygga. Under andra hälften av 1460-talet lät han skapa ett nytt palats, det som idag kallas Topkapı. Haremet flyttade emellertid inte med sultanen till det nya palatset utan blev kvar i det gamla. Så förblev det ända tills Hurrem, Süleyman den stores favoritkonkubin och sedermera hustru, flyttade över till Nya palatset. Därmed inleddes en överflyttning av slavinnor från den gamla byggnaden till den nya, och en helt ny haremsavdelning – den som turister idag kan beskåda – började växa fram.

Under andra hälften av 1500-talet och första hälften av 1600-talet ökade antalet slavinnor både i Gamla och Nya palatset. Sultan Murad III flyttade dessutom sultanens eget bostadskvarter till Nya palatsets harem, vilket inte bara resulterade i fler och dyrare utsmycknader utan också i mer inflytande för de slavinnor som var lokaliserade dit.

Nya palatsets harem blev en exklusiv bostad för sultanens familj, medan Gamla palatset övergick till att fungera som residens för tidigare sultanfamiljer och deras tjänarinnor. I Gamla palatset tränades dessutom nyinköpta slavinnor, blivande konkubiner, inför sin kommande tjänstgöring, men det var långt ifrån säkert att de någonsin fick flytta över till sultanens kvarter.

För den som vill veta mer om det osmanska haremet kan jag varmt rekommendera Leslie P. Peirce, The Imperial Harem. Women and Sovereignty in the Ottoman Empire, Oxford University Press (1993).