Nya källor?

Jag har fått frågan hur vanligt det är att forskare hittar nytt skriftligt historiskt källmaterial. Att vi ofta omtolkar gamla källor är ju allmänt känt, men händer det också att vi snubblar över helt nytt material, vilket tidigare varit okänt? Lönar det sig att gräva i arkiv på jakt efter sådant?

Ja. Vi hittar ideligen tidigare okänt källmaterial. Det tillhör inte ovanligheterna. Som exempel från Sverige kan nämnas runtexterna. Det görs ofta nya fynd av runtexter, både i form av runstenar och i form av runor inristade eller skrivna på andra material. Ett annat exempel är de handskrivna dagböcker och brev som finns i arkiv, bibliotek och i privata hem; forskarna har bara hunnit gå igenom en bråkdel av det samlade materialet. När det gäller arkiv är situationen speciell, på grund av diverse sekretessregler. I vissa fall vet vi på förhand att det ligger farliga historiska guldklimpar och väntar, men vi kommer inte åt dem. Detta förhållande blev för några decennier särskilt uppmärksammat när italienska forskare ville komma åt källor från den romerska inkvisitionen, vilka förvarades i Vatikanen, men nekades åtkomst.

Till de mest spektakulära fynden av nya skriftliga källor hör de handskrifter på papyrus som har gjorts, och stundom ännu görs, i Mellanöstern. Ett av de mest berömda fynden gjordes i mellersta Egypten 1945, då två bröder råkade upptäcka resterna av ett gammalt bibliotek i Nag Hammadi. Fyndet omfattade 53 huvudsakligen gnostiska skrifter (varav 41 tidigare okända) i koptisk översättning från grekiska, skrivna omkring år 350 och dolda i en kruka ett halvsekel senare. Nag Hammadifyndet har kraftigt utvidgat våra kunskaper om gnostikernas tankevärld. Ett ännu senare exempel på samma typ av källa är Judasevangeliet, som kom till forskarvärldens kännedom bara för några år sedan.

Men är de nyupptäckta källorna alltid äkta? Eller rör det sig om sentida förfalskningar, gjorda för att tjäna pengar och/eller bluffa forskarna? Detta är inte alltid lätt att avgöra. När det gäller den s.k. Vinlandskartan, som påstås vara en medeltida karta som visar delar av Amerikas kust, är forskarvärlden delad i två läger – vissa menar att den är äkta, andra att den är ett falsarium. Liknande gräl rör runinskrifter lite överallt i världen, som Kensingtonstenen i Minnesota (äkta 1300-tal eller bluff från 1800-talet? – själv håller jag bestämt på det sistnämnda). Några förfalskningar, som Hitlers dagböcker, har först accepterats av allmänt erkända historiker bara för att överbevisas som bluffar en tid senare.