Språk och namn på Mauritius

Mauritius i Indiska oceanen är en f.d. brittisk koloni, men trots det talar befolkningen en sorts franska, och det finns synnerligen gott om indier. Varför? Och hur är det egentligen med öns namn? I historisk litteratur förekommer olika benämningar på ön.

Mycket riktigt råder åtskillig förvirring när det gäller Mauritius historia. Delvis beror det på att ön ofta blandas ihop med grannön Réunion, som tillhör Frankrike. Kolonialmakterna i regionen har bytt av varandra, och de har gärna bytt namn på öarna.

Till saken hör att ögruppen Maskarenerna saknar mänsklig urbefolkning, varför alla som bor där idag är resultatet av fri eller (oftast) ofri invandring under de senaste seklerna. Först ut var holländarna, som anlände till Mauritius 1638 och ett år senare döpte ön efter ståthållaren Maurits av Oranien (d. 1625). För att få arbetskraft importerade man slavar från Madagaskar. Den nederländska epoken tog dock slut redan 1710, varefter ön saknade officiell kolonialherre till 1721, då det franska handelskompaniet Compagnie française des Indes övertog ön. Även fransmännen importerade arbetare från Madagaskar, men de hade inget intresse av att hylla den gamle nederländske ståthållaren och bytte därför namn på ön till Île de France, ”Frankrikes ö” eller ”Franska ön”. Grannön, som döptes till Île de Bourbon efter det franska kungahuset, hade fått sina första franska kolonisatörer redan 1670, men det dröjde till början av 1700-talet innan man på allvar satsade även på denna ö. Skälet var att fransmännen länge prioriterade en bas på Madagaskar, ett kolonisationsförsök som misslyckades.

Att fransmännen och holländarna överhuvudtaget intresserade sig för Maskarenerna berodde på att de var goda bunkringsplatser för sjöfärder på Indiska oceanen. Under 1700-talet blev emellertid Île de France och Île de Bourbon viktiga ekonomiska kolonier. Från att ha haft vardera några hundra invånare växte öarnas befolkning med tusentals och åter tusentals invånare när det stod klart att de var idealiska för sockerrörsproduktion. Plantager anlades efter västindiskt mönster, och vid sekelskiftet 1800 var särskilt Île de France en kolonial guldgruva. År 1800 hade de båda öarna en sammanlagd ofri befolkning på fler än 93 000, varav cirka 50 000 på Mauritius (där slavarna utgjorde mellan 75 och 85 procent av kolonins invånare). När britterna erövrade öarna under Napoleonkrigen hade Maskarenerna därför en stor fransktalande (och kreolfransktalande) befolkning, något den kommande utvecklingen inte kunde ändra på. Därav dagens språkliga situation.

År 1810 erövrade brittiska flottan både Maskarenerna och Seychellerna från Frankrike. Vid freden 1814 lämnades Île de Bourbon tillbaka, men resten behölls. År 1815 fick Île de France status som brittisk kronkoloni, men då hade namnet bytts ut, eftersom britterna föredrog det ursprungliga holländska Mauritius. Fransmännen själva bytte namn på Île de Bourbon till Réunion år 1848 på grund av de revolutionära händelserna i hemlandet, där kungahuset störtades.

Som för att ytterligare krångla till det etniska och språkliga läget på Mauritius började man under 1800-talet, som ersättning för det år 1835 avskaffade slaveriet, massimportera indiska kontraktsarbetare. Innan importen av indier bromsades år 1910 hade fler än 451 000 indiska män, kvinnor och barn flyttat till ön. Nästan 300 000 blev kvar. Redan på 1870-talet utgjorde indierna omkring två tredjedelar av Mauritius befolkning, varför det är föga förvånande att de indiskättade är så talrika idag.