Hur länge har vi snackat politik?

I vår tid omvälvs vi av politik. När jag var liten definierades ordet oerhört brett. ”Allt är politik”, sade folk (åtminstone vänsterfolk) på tv, gator och torg. ”Politik är att vilja”, var namnet på en ryktbar bok av Olof Palme. Men hur länge har vi talat om politik? Det undrar en frågeställare i dagens mailbox.

Ordet kommer av grekiskans polis, som betyder stad, närmare bestämt syftande på den stat som dominerades av ett urbant samhälle under den klassiska grekiska antiken (”stadsstat”). Under antiken användes termer som bildats av polis om allt möjligt som berörde en dylik enhet, till exempel latinets politicus. En av Aristoteles mest kända skrifter bär namnet Politiká (”Politiken”). Långt senare lånades termen in i andra språk, till exempel i franskan och engelskan under medeltiden. Sverige fick termen omkring 1680, närmast via franskans politique.

Men att termen existerade innebar inte att den brukades särskilt mycket. Ingen svensk statsman på 1600- och 1700-talen skulle ha hänvisat till sig själv som ”politiker”. Ordet hade en negativ klang ännu under 1800-talet, då ”politisk” var ett ganska fult ord som syftade på snäva särintressen, skumma korridoruppgörelser och egoistiskt motiverade gräl. Först under decennierna kring sekelskiftet 1900 utvecklades ”politik” till ett positivt värdeladdat begrepp som användes om och av de opinionsbildare och statsmän som deltog i samhällsdebatten.