Science fiction under antiken?

Min generation har vuxit upp med science fiction. Jag glömmer aldrig när TV introducerade Månbas Alpha och besättningen på Enterprise, eller när jag såg den första Star Wars-filmen på bio någon gång på 70-talet. Men hur länge har folk gillat sådant? Är det ett rent modernt fenomen, knutet till industrialismens expansion och Jules Verne-generationens litterära smak? Eller finns det ännu tidigare sf-trender?

Den som kan sin grekiska mytologi vet att mästeruppfinnaren Daidalos enligt en känd historia skall ha tillverkat vingar åt sig och sonen Ikaros, så att de kunde fly från kung Minos på Kreta. Ikaros flög för nära solen, störtade i havet och dog. Antikens människor har alltså bevisligen spekulerat om de rent tekniska svårigheterna med att flyga och dessutom snickrat ihop historier om folk som försökt, något som knappast borde förvåna oss eftersom dylikt flygande förekommer i otaliga drömmar och mardrömmar.

Inte fullt lika många vet att den syriske skribenten Lukianos av Samosata omkring 160 e.Kr. författade en grekisk skrift med namnet ”Sann historia”, som trots titeln endast innehåller lögner. En av dessa går ut på att det är fullt möjligt att resa till månen, en resa som också skildras. Månen ligger i krig med solen, en konflikt som sistnämnda himlakropp till slut vinner. Lukianos var långt ifrån ensam om att fantisera om månfärder. Vi vet att andra antika berättelser om denna resa har existerat men gått förlorade.

Under de många sekler som skiljer antiken från 1800-talet producerades mängder av fantasifulla redogörelser för månfärder, måninvånare och äventyr på månen. I synnerhet 1600-talets produktion har tilldragit sig stort vetenskapligt intresse i nutiden. Francis Godwin skrev The Man in the Moone i början av seklet och fritänkaren Cyrano de Bergeracs samhällskritiska L’Histoire comique des états et empires de la lune publicerades postumt 1656. Intresset avmattades inte under 1700-talet. Daniel Defoes politiska allegori The Consolidator (1705) utspelar sig på månen och i Münchhausens många fiktiva resor ingår självfallet en färd ut i rymden. Under ett besök på månen skall ljugarbaronen ha mött människor från stjärnan Sirius, lätta att känna igen på grund av sina bulldoggsansikten.