Dick Harrison
Historien är full av märkliga bravader, stordåd av uthållighet och prestationsförmåga som fascinerat både samtid och eftervärld. Ett av de senaste seklernas mest mytomspunna och omtalade kraftprov av denna art var det som kapten William Bligh och den lojala delen av hans besättning utförde 1789, sedan övriga besättningsmedlemmar gjort myteri på HMS Bounty. Myteriet har inspirerat mängder av romaner och filmer, liksom historien om hur Blighs män mot alla odds klarade sig tillbaka till civilisationen.
Finns det lämningar av händelserna? Det faktum att myteristerna slog sig ned på Pitcairn Island, där deras ättlingar fortlever i jordklotets minsta demokrati, går att läsa i varenda uppslagsbok. Men finns det även rester efter Blighs resa sedan myteristerna placerat honom och 18 lojala män i en liten båt utanför Tongaöarna?
Det finns det faktiskt. Myteriet ägde rum vid ön Tofua den 28 april 1789. Bligh hade varken karta, sjökort eller kronometer och förnödenheterna var så bristfälliga att myteriet i praktiken föreföll ha renderat honom en dödsdom. Den förste som dog hette Norton; han dödades av invånare på Tofua den 3 maj. Men han blev också den ende som avled. Alla andra klarade sig fram till den nederländska kolonin på Timor, som de nådde den 14 juni. Resan i den lilla båten spände över omkring 5 800 kilometer.
Eftersom bravaden väckte stor och berättigad uppmärksamhet bevarades souvenirer från resan. Som exempel kan nämnas en kokosnöt, som Bligh själv plockade på Tofua två dagar efter myteriet, den 30 april. Tack vare en notis i kaptenens dagbok vet vi att han slukade innandömet samma kväll, men han sparade själva nöten och använde den som matskål under de kommande veckorna. Sedermera ristade han in orden ”the cup I ate my miserable allowance out of” (”skålen ur vilken jag åt min eländiga ranson”) på nöten.
När den såldes på Christie’s höstauktion år 2002 betingade den ett pris på 71 700 pund. Mycket pengar för en urgröpt kokosnöt.