Sydsverige eller Süd-Schweden

När vi idag talar om Sydsverige brukar vi syfta på Skånelandskapen och kanske Småland. Men har vi alltid gjort det? För några sekler sedan sträckte ju sig den svenske kungens välde betydligt längre söderut? Eller?

Detta är helt korrekt. Mellan 1648 och 1814 lydde betydande delar av norra Tyskland under Sverige. I synnerhet den som bilar runt i Vorpommern, till exempel till Rügen, Stralsund och Greifswald finner gott om minnen från svensktiden, och jag har själv hört tyskar skämtsamt benämna trakten ”Süd-Schweden”. Några av Tysklands främsta kulturpersonligheter under 1700-talet och det tidiga 1800-talet, däribland målarna Caspar David Friedrich (1774–1840) och Philipp Otto Runge (1777–1810) samt historikern och diktaren Ernst Moritz Arndt (1769–1860), lydde under svenskt välde och visade sig inte sällan uttryckligen stolta över detta faktum. Friedrich döpte till och med en av sina söner till Gustav Adolf.

Även om Svenska Pommern gick förlorat 1814, i slutfasen av Napoleonkrigen (Bernadotte bytte det mot Norge), hade Sverige ända till 1903 formell rätt att lösa in Wismar, Neukloster och ön Poel, som förpantats till Mecklenburg-Schwerin 1803. I praktiken är det högst osannolikt om Sverige vid denna tid hade kunnat återta ett nordtyskt territorium från Kaiser Wilhelms tyska imperium, men juridiskt sett var det fullt möjligt.

En uppgift, som jag inte har lyckats få bekräftad, gör gällande att invånarna på den lilla ön Hiddensee – en 17 kilometer lång och 3 kilometer bred ö bredvid Rügen – efter andra världskriget ville återknyta banden till Sverige istället för att ingå i den ryska ockupationszon som några år senare utvecklades till DDR. Så blev inte fallet, men det nordtyska intresset för svensktiden är likväl så stort att intressanta dokument från epoken stundom publiceras och blir tillgängliga för allmänheten. Som exempel kan nämnas den unika svenska kartan över Hiddensee från 1695 (Hiddensee 1695, utgiven av Owe Gustavs, Rostock 1998).