Dick Harrison
Denna fråga anmälde sig idag i min mailbox. Jag – och alla andra historiker – måste erkänna vår okunskap. Här har vi bara gissningar, om än kvalificerade dylika, men ingen vet. Nedanstående är alltså undertecknads hypotes. Läsekretsen får gärna komma med egna spekulationer.
Ingenting tyder på att de svenska kungarna kontrollerade älvmynningen på 1000- och 1100-talen, då mynningen istället tycks ha utgjort den naturliga gränsen för de danska och norska kungarnas maktsfär, med Kungahälla – den norska utposten – som områdets i särklass viktigaste ort. Några sekler senare var emellertid älvmynningen bevisligen svensk, och en märklig gräns hade dragits genom kulturlandskapet, kors och tvärs på Hisingen. Det faktum att vi inte kan läsa om någon erövring i våra skriftliga källor och det faktum att gränsen ser ut som den gör talar för att det har handlat om ett fredligt maktövertagande. Om Sverige verkligen erövrat området lär norrmän och danskar ha försökt ta tillbaka det (vilket inte skedde), och gränslinjen hade sannolikt inte varit så oregelbunden.
Den troligaste förklaringen är att vi har att göra med en överlåtelse av mark i form av härad och gods, förmodligen i samband med kungliga trolovningar, äktenskap eller allianser. Det bör dessutom ha skett i ett läge där den svenska kungamakten har framstått som jämförelsevis stark, och i en situation där fredliga, diplomatiska relationer har kunnat upprättas mellan Sverige, Norge och Danmark.
Min åsikt – som jag alltså, väl att märka, inte kan backa upp med skriftliga belägg – är att överlåtelsen av området troligen ägde rum i mitten av 1200-talet, då Birger jarl vid upprepade tillfällen mötte representanter för kung Kristofer av Danmark och kung Håkon av Norge vid Göta älvs mynning. År 1254 medlade Birger mellan Håkon och Kristofer just i denna del av landet. Vid ett nytt Göta älvsmöte på våren 1258 uppvisade Birger, Håkon och Kristofer gemensam front mot i synnerhet Kristofers fiender. Inom kort stärktes alliansen genom äktenskapsavtal. Det beslutades att Birgers son Valdemar skulle äkta Kristofers brorsdotter Sofia, medan Håkons son Magnus skulle gifta sig med Sofias syster Ingeborg.
Vid något av dessa tillfällen överläts, antar jag, ett mindre område vid älvmynningen till den svenska kungamakten. Men staden Göteborg lät vänta på sig till 1600-talet.