Har det aldrig hänt något spännande i Medelpad?

Frågan kan förvisso verka förolämpande, men jag fick den för några veckor sedan till min mailbox (dick.harrison@svd.se), och den förtjänar ett svar. Frågeställaren, som föreföll ärligt förtjust i sitt landskap (med rätta, måste jag tillägga), var frustrerad över att ingen stor händelse föreföll kunna knytas till landskapet.

Det är klart att det har hänt saker i Medelpad, även om vi nöjer oss med att fokusera på stora ting och mäktiga personer. Här är därför två viktiga punkter, en förhistorisk och en historisk, för den medelpading som vill imponera på utsocknes:

På 500-talet e.Kr. var Medelpad en av Sveriges mest blomstrande bygder, med anläggande av storhögar och import av bronskittlar, glas, med mera. Gravfyndet i Högom är ett av de allra viktigaste i svensk förhistoria: vid utgrävningen hittade man en stor timrad kammare, där det vilade en hövding eller småkung med björnfällar, vapen, hästutrustning och glasbägare. Enbart textilfynden i Högom gör graven till en av Nordeuropas mest ryktbara. Fråga vilken arkeolog som helst, och hon eller han kan intyga Medelpads stora roll under järnåldern.

På 1800-talet var Medelpad den tidiga svenska industrialismens dynamiska centrum. Den storskaliga trävaruhanteringen ledde till uppsvinget för en sågverksindustri som gav hela regionen en explosiv demografisk utveckling. I vissa delar av landskapet femdubblades befolkningen på blott några decennier. Ingenstans i Sverige blev överklassrikedomen lika stor och de sociala konflikterna lika allvarliga som i Medelpad, med ”stenstaden” i Sundsvall och Merlo slott i Timrå (den obegripligt förmögne träpatronen Fredrik Bünsows sommarboställe) som paradexempel på det förstnämnda och 1879 års strejk som paradexempel på det sistnämnda.