Jag håller mig ifrån kokkaffe – än så länge

Kaffetrenderna kommer och går. I söndags skrev jag om hur trenden går mot kokkaffe. Och då är vi tillbaka där vi började. Jag påstod nämligen att för femtio år sedan var det kokkaffe som gällde i Sverige. Men det är en sanning med viss modifikation.

Jag fick ett mejl från Lennart som visste att berätta. Han berättade om tygpåsen med kaffe som sänktes ner i det kokande vattnet. Allt för att slippa sumpen. Det blev ett mellanstadium innan de nyskapande vakuumbryggarna kom. Då fylldes kaffe på i en övre kanna och vattnet som kokades upp i en nedre kanna steg upp via ett rör. Jag minns något som kallades percolatorbryggare och en modell som kallades San Pedro. Jag tror det vara samma princip.

Kaffenostalgi. Den här affischen såg jag förra veckan i en ekobutik i Stockholm. Idag producerar Löfbergs exklusivt kaffe även för de mest kräsna kaffenördarna.

Efter det lanserade Melitta de första elektriska kaffebryggarna. Vilket förändrade vårt sätt att göra kaffe. Jag tror det finns få hushåll som inte har gått igenom ett antal modeller av dessa apparater. Men själv har jag börjat med droppkaffe – fast inte på det riktigt seriösa sättet. Jag har visserligen en tjusig japansk keramiktratt med filter. Men jag kör fortfarande med mörkrostat kaffe.

Och egentligen är det som Lennart påpekar så det började på 1950-talet. Melitta lanserade då keramiktrattar tillsammans med sina speciella pappersfilter. Även det har alltså gått ett varv.

Kokkaffe har jag inte börjat med. Än – ska påpekas. För det ska också sägas: ett riktigt bra kokkaffe är väl så gott. När det är färsklagat.