Mikael Mölstad
Djurgården har fått ytterligare en rejäl attraktion. I många år var jag en flitig besökare på Vin & Sprithistoriska museet på Dalagatan i Stockholm. Till en början handlade det om att titta på samlingarna. Sedan kom jag dit på grund av olika events som hölls i lokalerna. En vintersöndag 2005 minns jag mycket väl. Då var det tävling i Årets Näsa och jag stod som segrare. Vid många tillfällen har jag också varit där och hållit föreläsningar.
Vid alla besök har jag önskat att museet skulle få en ny plats bland kulturmuseerna på Djurgården istället för den hopplösa off-adressen vid Norra Station. Det tog några år innan den hände – och det krävde både ny styrelse och nytt huvudmannaskap för hela samlingarna. Under tiden har även Vin & Sprit sålts till Pernod Ricard.
I Absolut-utställningen Face It visas knappt 70 av de närmare 900 verken som finns i samlingarna. Att se på konsttolkningar av en flaska är faktiskt kul.
En avgörande anledning till nya museet var att hela Absolut Art Collection inte såldes utan blev en del av statens samlingar. En sådan fantastisk samling måste ju visas någonstans.
Det Vin & Sprithistoriska museet på Djurgården fick också ett nytt namn där både vin och historia försvann, Nu heter det bara Spritmuseum. Det kan jag tycka är synd. Vinet har ju också sin plats i dryckessverige. Tråkigt att man heller inte kunde visa upp lite större delar av de historiska samlingarna. Som det är nu finns 97 procent av dem i ett bergrum i Värmland.
Spritmuseum ligger i tre historiska båtskjul på Djurgården – mellan Vasamuseet och Gröna Lund. Utsikten mot Stockholms inlopp och Skeppsholmen är fantastisk.
Det mest historiska med Spritmuseum är faktiskt själva lokalen – tre gamla galärskjul från 1770-talet. Här förvarades alltså stridsbåtar redo att ta hand om fienden i Stockholms Skärgård.
Men museet är kul att besöka – det måste jag hålla med honom – och läget på Djurgården är fantastiskt. Frågan är dock om de utställningen kring spritlandet Sverige är tillräckligt lockande. Den är inte helt lätt att ta till sig – och det är definitivt inget för barn.