Mikael Mölstad
Det är lätt att ta i för mycket. Igår var det Årets Kock inne på Globens jättearena i Stockholm. Bara för några år sedan höll man till i Vinterträdgården på Grand Hotell – en rejäl lokal men som i jämförelse med Globen ter sig fotbollsstor. Hela kortsidan inne på Globen var fylld av entusiastiska hejarklacker under hela matlagninsövningen. och där, tyngda av allvar, levererade de sex kockarna rätt efter rätt till den tiohövdade juryn. Juryn var mindre tyngda av allvar – där småpratades det en hel del. Hela förställningen är nu så stor och magnifik med ljud- och ljusshow så att alltihop känns larger than life.
Glad segrare, Tomas Diederichsen, och en ledsen trea, Klas Lindberg (som kramas om av Fredrik Eriksson). Det är mycket känslor och dramatik när vinnaren koras.
Att då laga till en rätt som är ett säkert kort med säkra smaker är inte lätt. Som tävlande i Årets Kock vill man ju gärna visa upp hela sitt register av tekniker och smakeffekter. Men det var det säkra som vann. Tomas Diederichsen på Ulfsunda Slott i Bromma chansade inte. Hans laxrätt hade klassiska smaker som en inkokt lax. Juryordförande Fredrik Eriksson underströk att det fanns en klar linje i hans smaker och uppläggningar. Ja, så är det nog när man ska övertyga en jury som enbart har sin tycke och smak att förhålla sig till. Det måste vara begripligt från första tuggan.
Jag försöker själv tänka på detta när jag lagar mat hemma – men alltför ofta krånglar jag till det och då blir det nästan alltid pannkaka av alltihop (bara bildligt talat).
Vill du kolla på rätterna så finns de på Årets Kocks hemsida.
Undrar du vad de 80o gästerna och jag drack för vin till banketten på kvällen? Jo, se de var alldeles utmärkta val från de berömda vinhuset Frescobaldi i Toscana: först ett vit Cutizzi Greco di Tufo 2008, därpå en utmärkt Castelgiocondo Brunello di Montalcino DOCG 2005 och till desserten en Vin Santo från 2004. Och maten av Årets-kockarna Karl Ljung, Christian Hellberg, Viktor Westerlind och Magnus Johansson var smaskig som bara den.