X
Annons
X

Ennarts hälsa

Henrik Ennart

Henrik Ennart

szb8e2f3

 

Fem till tio minuters löpning per dag räcker för att dramatiskt minska risken för att dö i hjärtsjukdomar och kan förlänga livet i flera år.

En ny amerikansk studie tyder på att de största hälsovinsterna av löpning uppnås vid betydligt mindre träningsdoser än vad man hittills trott.

Folkhälsomyndighetens råd är till exempel att vi bör motionera som minst 30 minuter om dagen i måttligt intensivt tempo för att må bra. Det tempot motsvarar att spela badminton, att gå stavgång i rask takt eller att ta i när man cyklar.

Mindre än var sjunde svensk man över 45 år kommer upp i den dosen. Än färre kvinnor.

Den nya studien tyder på att den stora hälsovinsten uppstår redan för den som löper:

• Mindre än 51 minuter i veckan:

• Mindre än 10 km i veckan:

• Med lägre hastighet än 6 minuter per km:

• Bara 1-2 gånger i veckan.

Viktigare än intensitet och träningsdos var att man tränade alls och att träningen var uthållig över tid. De som löptränat regelbundet i sex år hade bäst resultat med halverad dödsrisk i hjärt- och kärlsjukdomar.

Bakom studien står forskare vid Iowa State University som analyserat data från en av de största studierna på området, Aerobic centers longitudinal study, som i 15 år följt 55 137 motionärer i åldrarna 18 till 100 år. Ungefär en fjärdedel var hängivna löpare och medan studien pågick avled 3413 deltagare varav drygt en tredjedel på grund av hjärtsjukdomar.

Resultaten visar att dödligheten var 30 procent lägre bland löparna än bland övriga deltagare, och löparnas risk för att dö i hjärtsjukdomar och stroke var 45 procent lägre. De levde också i genomsnitt tre år längre.

Mest förvånande var att nästan hela hälsovinsten kom redan vid låga träningsdoser. Det var mycket stor skillnad mellan att gå från noll till lite träning, men mindre nytta ur ett hälsoperspektiv att sedan öka träningsdosen ytterligare.

Huvudförfattaren Duck-Chul Lee menar att tidsbrist är det som oftast hindrar människor från att motionera och hoppas att den nya studien ska motivera fler att börja löpa.

– Löpning tycks vara bättre än andra träningsformer för friska men stillasittande människor. Det ger en liknande om inte större effekt på dödligheten med 5-10 minuters träning om dagen jämfört med 15-20 minuter av andra sorters träning, säger han i en kommentar.

För två år sedan skrev SvD om resultat från en annan stor studie, Copenhagen heart study, som tydde på att lugn joggning i 1-2,5 timmar per vecka hade bäst hälsoeffekt och var en effektivare träningsform än både stavgång och cykling.

 

Foto: Vegard Grøtt

Om bloggen


Välkommen till Henrik Ennarts blogg om hälsa!
Här skriver jag nyfiket om smått och stort som rör mat, hälsa och miljö.
Ny forskning och kommentarer till aktuella frågor mixas med vardagliga hälsotips.


Ambitionen med den här bloggen är att ställa obekväma frågor från ett fördomsfritt och ibland rätt irriterat konsumentperspektiv.
Jag har i många år skrivit om mat, medicin och hälsa i SvD och är även författare till böckerna "Döden i grytan" (med Mats-Eric Nilsson) och Åldrandets gåta.


Vill du att en speciell fråga ska uppmärksammas eller har förslag på vad jag ska berätta mer om?


Mejla till henrik.ennart@svd.se


/Hälsningar Henrik Ennart

Henrik Ennart

intryck

 

Det första intrycket vi får av andra – och som andra får av oss – avgörs inom tusendelar av en sekund.

Forskaren Tom Hartley och hans kollegor vid universitetet i York har i detalj analyserat vad det är som egentligen avgör det första intrycket och hur snabbt det går. Deras slutsats är att omdömet om några av en persons viktigaste karaktärsdrag är spikat och klart redan inom en tidsram på 100 tusendelar av en sekund och i vissa fall ännu snabbare.

På den korta tiden har vi redan avgjort 58 procent av en persons viktigaste karaktärsdrag, som om han eller hon är socialt tillgänglig, attraktiv, trovärdig eller exempelvis auktoritär. Resultaten publiceras i tidskriften PNAS.

Och allt detta sker alltså redan då betraktaren knappt hunnit uppfatta personen med sitt medvetande och långt innan han eller hon hunnit formulera några medvetna tankar.

”Det första intrycket av sociala förmågor som trovärdighet och beslutsamhet uppfattas tydligt från ansikten och trots att det är högst tveksamt om intrycken stämmer kan detta få betydande konsekvenser i det verkliga livet”, skriver författarna.

Forskarna tog fram 1000 bilder på ansikten och skapade sedan ett index genom att låta jurygrupper som tittade på bilderna gradera dem utifrån olika karaktärsdrag. Trots närmast oändliga variationer i ansiktsformer lyckades de skapa en modell som tog hänsyn till 65 särskilt viktiga punkter i ansiktsformen – som munnen, ögonen, hakan och kindbenen – som tillsammans kunde förklara 58 procent av testpersonernas första intryck av människan på bilden.

Analysen visade också att vissa delar av ansiktet har större betydelse för vissa karaktärsdrag. Munnens storlek, form och området kring munnen är till exempel avgörande för om en person uppfattas som öppen och socialt tillgänglig. Det enskilt viktigaste faktorn var här underläppens böjning.

Ögonens form och placering var däremot mest avgörande för om en person skulle uppfattas som attraktiv., medan hakan mest avgör om en person uppfattas som bestämd och auktoritär.

Ansiktets form kunde också göra att två människor uppfattades helt olika även om de hade ett identiskt beteende. En person med ett lite barnsligt äggformat ansikte uppfattades exempelvis som mer omogen även i övrigt.

En annan intressant observation, som många yrkesfotografer och andra sedan länge insett, var att en lätt böjning på nacken ökade intrycket av ungdomlighet och social öppenhet utan att minska trovärdigheten.

Det hela resulterade i en modell där forskarna kunde konstruera animerade bilder av ansikten som betraktaren tolkar på ett förväntat sätt. En slutsats forskarna drar är att den här sortens automatiska, omedvetna bedömningar av ansikten kan spela en hittills dåligt utforskad roll i människans sociala samspel.

Henrik Ennart

WEB_INRIKES

 

”Ät upp dina grönsaker, de är bra för dig!” Hur ofta har inte jag och andra föräldrar riktat den uppmaningen till våra ungar, med tvivelaktigt resultat.

Nu har en grupp amerikanska forskare vid Kellogg school of management vid Northwestern university upptäckt att denna vanliga föräldrastrategi är helt missriktad. Barnen lär sig tvärtom att undvika det som är hälsosamt och förknippar det med dålig smak. Artikeln publiceras i Journal of consumer research.

”Föräldrar som kämpar för att få sina barn att äta mer hälsosam mat verkar vara mer framgångsrika om de bara serverar maten utan att säga något om den, eller, om det är trovärdigt, talar om hur gott den smakar”, skriver forskarna.

Barn i förskoleåldern tycks helt enkelt inte ha förmåga att inse att mat kan vara både hälsosam och god på samma gång. Om maten presenteras som hälsosam blir slutsatsen att den garanterat smakar illa.

För att testa idén genomfördes fem försök på barn som var tre till fem år gamla. Vid alla försök fick barnen läsa en bilderbok med en berättelse om en flicka som fick ett mellanmål med hälsokex eller morötter. Beroende på upplägget fick barnen i några fall veta att detta gav fördelar som att flickan lärde sig räkna, växte eller blev stark.

I andra versioner av berättelsen fick barnen istället läsa att flickan bara åt sina morötter och sedan sprang ut och lekte. I en av berättelserna tyckte flickan att kexen var jättegoda.

Därefter fick barnen äta samma mellanmål som serverats i boken. Resultatet: de barn som fått veta att det var hälsosamt åt mindre morötter och kex.

Forskarna menar att såväl föräldrar som producenter och exempelvis personal i skolmatsalar som vill påverka barns matvanor i positiv riktning har mycket att vinna på att hellre fokusera på hur god maten är, än på att tjata om att den är hälsosam.

Eller att helt enkelt bara ställa fram tallrikarna och i tysthet hoppas på det bästa…

Foto: Anders Wiklund

Henrik Ennart

WEB_KUNGLIGT

Danskar brukar hamna i topp vid mätningar av vilka folk i världen som är lyckligast, men ingen har hittills lyckats förklara vad det är som gör just danskarna så tillfreds. Nu tror sig en grupp engelska forskare ha funnit orsaken till det danska gemytet och upptäckt att den ligger i generna.

Inte nog med det. Ju mer lika andra folk är det danska – på ett genetiskt plan – desto lyckligare är de.

Bakgrunden till upptäckten var att forskare i nationalekonomi vid universitetet i Warwick ville ta reda på orsaken till att länder som Danmark och Nederländerna så ofta toppar olika rankinglistor över lycka. Det är nämligen en egenskap som kan ge landet komparativa handelsfördelar gentemot omvärlden, fördelar som sträcker sig långt utanför den upplevda känslan av tillfredsställelse.

Närmast efter Danmark följer just länder som Nederländerna och Sverige medan exempelvis USA och England hamnar i mittfältet. Som särskilt olyckliga på internationell nivå framstår människorna i Ghana och Madagaskar. I Europa särskiljer sig italienare som mindre lyckliga än andra.

De nya resultaten presenteras i en rapport från det tyska forskningsinstitutet IZA som är inriktat på frågor som rör arbetsmarknaden.

– Den här studien har använt tre sorters bevis och i motsats till våra egna förväntningar då vi inledde projektet verkar det finnas anledning att tro att genetiska mönster kan hjälpa forskare att förstå internationella nivåer av upplevd lycka, säger professor Andrew Oswald som är en av studiens författare i en kommentar.

Först gick forskarna igenom data om livskvalitet i 131 länder hämtade från bland annat Gallup, World value survey och European quality of life survey och korskörde dessa med genetiska data.

– Våra resultat var överraskande, vi upptäckte att ju längre en nations genetiska avstånd var till Danmark, desto lägre uppfattade innevånarna sitt välbefinnande, säger en annan av forskarna, Eugenio Proto. Han betonar att detta gällde även då man tagit hänsyn till BNP, kultur, geografi, religion och välfärdsstatens styrka.

Därefter gick forskarna vidare och kartlade den forskning som kopplar mentalt välbefinnande med gener som reglerar kroppens upptag av hormonet serotonin, som anses påverka humöret. Det finns två varianter av denna gen och den korta varianten har kopplats till högre risk för depression och lägre känsla av tillfredsställelse.

Eugenio Proto betonar att den här tolkningen fortfarande är omdebatterad.

– Men intressant nog, av 30 länder är det Danmark och Holland som tycks ha lägst förekomst av den korta versionen av genen.

Avslutningsvis undersökte forskarna också om förklaringen stämde även över flera generationer och då människor flyttat mellan olika kontinenter. Som underlag använde man kartläggningar av välbefinnande hos invånare i USA och jämförde med deras ursprungliga härkomst.

– Det visade sig finnas en oförklarad koppling mellan lyckan i vissa länder och lyckan hos människor i USA som var arvingar till sådana som kom från dessa länder, även då vi justerat för inkomst och religion, säger Andrew Oswald.

Forskarnas slutsats är att ekonomer och statsvetare i fortsättningen behöver väga in genetiska faktorer när de försöker att förstå världen.

Foto: Henrik Montgomery

Henrik Ennart

KompisEnkat_TO_21r

 

Goda vänner kan verkligen vara lika närstående som den egna familjen på det genetiska planet. Det visar en ny tankeväckande studie där amerikanska forskare analyserat arvsmassan hos 1932 personer och kommit fram till att de som var vänner hade en genetisk uppbyggnad som inte skiljde sig från de som var kusiner i fjärde generationen. Resultaten publiceras i tidskriften PNAS.

Genomgången av sammanlagt 1,5 miljoner genetiska markörer hos var och en visade att 1 procent var identiska hos vännerna. Det kan låta lite men är i dessa sammanhang jättemycket. Det motsvarar två personer som delar samma farfars farfars far.

– En procent kanske inte låter så mycket för en lekman, men för genforskare är det ett ansenlig siffra. Och tänk så egendomligt: de flesta vet inte vilka deras fjärdegenerationskusiner är, ändå lyckas vi på något sätt, bland myriader av möjligheter, välja vänner som liknar oss själva, säger Yale-professorn i sociologi, evolutionär biologi och medicin Nicholas Christakis i en kommentar.

Det är förstås lätt att misstänka att resultatet skulle ha snedvridits av kulturella och etniska val och att valen av vänner färgats av främlingsrädsla. Men materialet som använts är den välkända Framingham-studien som gjordes på en homogen grupp av vita västerlänningar. På så vis kan man slå fast att valet av vänner i alla fall inte styrts av fördomar.

De genetiska likheterna bland vänner, och skillnaderna mot de som förblev främlingar, går enligt forskarna bortom det som kan förklaras av en gemensam kulturell bakgrund. Störst är likheterna vad gäller luktsinnet, men när det gäller immunförsvaret är bilden helt omvänd. Då är skillnaderna större hos vännerna än bland främlingar.

Mönstret är så tydligt att forskarna endast utifrån DNA-prover kan avgöra vilka som kommer att bli vänner med samma säkerhet som man idag kan säga att vissa genetiska anlag ökar risken för fetma eller schizofreni.

Upptäckten kastar nytt bränsle på det som ibland kallas för metagenetik, alltså att våra arvsanlag inte enbart utvecklats individuellt utan i grupp. Förmågan att hitta vänner med mycket lika arvsanlag har sannolikt kunnat ge stora evolutionära fördelar, resonerar forskarna. Ett enkelt exempel är att när den som fryser kastar ett nytt vedträ på elden så fryser vännerna också och drar nytta av värmen även de.

När det gäller immunförsvaret är det utan tvekan så att en grupp gynnas av att medlemmarna har en stor variation i motståndskraften mot olika smittoämnen. Det leder till minsta möjliga sjukdomsspridning inom gruppen.

– Men hur väljer vi vänner med ett fördelaktigt immunförsvar? Den mekanismen är fortfarande oklar, säger Nicholas Christakis.

En annan gåta är varför vänner uppvisar så stora likheter i de gener som styr luktsinnet. Kanske dras vänner till samma miljöer. Den som gillar doften av kaffe hänger kanske oftare på kafé, men forskarna tror inte att förklaringen är fullt så enkel. Flera genetiska mekanismer tycks bidra parallellt i vårt undermedvetna val av vänner.

Kanske är det till och med så att den sociala miljön i sig själv bidrar till människans genetiska utveckling. Forskarna har nämligen funnit att de gener som är mest lika bland vänner också är de som utvecklas snabbast, något som misstänks kunna förklara varför den mänskliga evolutionen gått allt snabbare de senaste 30 000 åren.

– Vårt välbefinnande tycks inte bara bero på våra egna arvsanlag utan också på våra vänners, säger Christakis.

Foto: Tomas Oneborg

– Ja, vi liknar varandra.  Vi har samma humor och vi tänker likadant, säger Cecilia Larsen om vännen Filippa Ribbing.

 

Henrik Ennart

Skärmavbild 2014-07-03 kl. 13.47.09

 

Växter kan på avstånd höra ljudet av larver som knaprar i sig blad och använda varningen för att stärka sitt naturliga försvar mot skadeinsekter när de själva angrips, rapporterar forskare från Missouri-universitetet i tidskriften Oecologia.

Reginald Cocroft, en av författarna, blev själv förvånad över hur extremt känslig hörsel växterna hade:

”Ljudvibrationerna från (larvens) ätande gav starka reaktioner från växten trots att bladet bara vibrerade upp och ner mindre än en tio tusendels tum”, säger han till New York Times. (En tum=2,54 centimeter)

Växternas hörsel lyfts nu fram som en tidigare underskattad och missförstådd del av deras sätt att kommunicera. Tanken är inte helt ny. Redan på 1970-talet hävdade forskare att växter kunde reagera på musik och vissa påstod till och med att de hade en särskild dragning till rockmusik.

Detta har senare tillbakavisats och idag är den dominerande uppfattningen att musik innehåller en alldeles för komplex blandning av ljud för att växterna ska kunna förhålla sig till intrycken. Dagens forskning är istället inriktad på enklare och ”ekologiskt relevanta ljud” som kan ha fyllt en praktisk funktion för växten under evolutionen.

På senare år har det blivit tydligt att växterna faktiskt kan kommunicera genom att utsöndra och läsa av bland annat växtkemikalier och genom olika typer av direktkontakt. Men forskarna har också insett att detta inte kan förklara alla fenomen och att växterna även måste använda andra former av kommunikation.

I den nya studien har de två Missouriforskarna Cocroft och Hedi Appel spelat in det lågfrekventa ljudet av en larv av arten rovfjäril som tuggar i sig i ett blad.  Hör ljudet av den tuggande larven här.

När de sedan spelade upp ljudet för en planta av arten backtrav visade det sig att växten – ett ganska vanligt ogräs – satte sitt naturliga försvar i förhöjd beredskap. När plantan sedan själv angreps av larver så kunde den utsöndra betydligt mer av sina egna bekämpningsmedel -växtkemikalierna anthocyanin och glukosinolater. Försvarsreaktionen blev mycket starkare än då angreppet skedde utan förvarning.

De flesta människor kan känna igen ljudet av några få insekter, som mygg och flugor, men för insekter och plantor finns det hundratusentals olika arter som ger ifrån sig distinkt olika ljud. Sedan länge vet forskarna att många insekter använder ljud för att kommunicera på koloninivå, för att informera om var mat finns eller för att varna för faror. De misstänker nu att växterna kommunicerar på ett liknande sätt.

Det är redan känt att ljudvibrationer kan fortplanta sig mellan olika plantor via rötterna och även via luften om avståndet mellan plantorna inte är mer än några centimeter. En annan framträdande forskare på området, Monica Gagliano vid University of Western Australia, har nyligen visat hur majsplantors rötter växer i riktning mot entoniga vattenburna ljud med frekvenser runt 200 hertz.

Rötterna tycktes alltså höra var det fanns vatten och svarade dessutom genom att själva ge ifrån sig klickande ljud med samma frekvens. Monica Gagliano utesluter inte att växterna i exempelvis en skog är uppkopplade mot varandra via väldiga nätverk av rötter och svampar som de använder för att sprida information med hjälp av akustiska signaler.

För att hålla isär alla de olika ljud som växten möts av måste den kunna känna igen de ljud som är viktiga och välja bort de oviktiga, och just detta klarade plantorna av i Missouriforskarnas försök. Först konstaterade de i ett experiment att växterna inte alls reagerade på ljudet av vind. Därefter jämförde de med en annan och för plantan ofarlig insekt – en dvärgstrit – vars ljud starkt påminner om det från larven. Även detta ljud kunde växten enkelt sortera bort.

Den enda tänkbara förklaringen forskarna ser till detta är att larvens mumsande sker stötvis och med korta avbrott, medan lätet från dvärgstriten är mer ihållande. På något sätt tycks alltså växterna kunna uppfatta och reagera inte bara på rätt frekvens utan också på regelbundenheten i ljudet.

Exakt hur detta går till är inte känt och blir nästa uppgift för forskarna att ta sig an. Hypotesen är att det akustiska ljudet påverkar en grupp proteiner i växternas celler som är känsliga för tryckförändringar.

Foto: Appel/Cocroft. Ljudet när en rovfjärilslarv tuggar i sig blad från backtrav spelas in med laservibrometri.