Ennarts hälsa

Henrik Ennart

Henrik Ennart
syafce33 (1)
Foto: Jim Cole
De resultat som presenteras av forskarna bakom 5:2-dieten tyder på att riskerna med att överkonsumera animaliskt protein i medelåldern kan ha underskattats rejält. Och att vi bättre behöver anpassa våra dieter till olika skeden i livet.
Trots  att flera studier på senare år kopplat kött och mjölk till ökad cancerrisk har frågan fått ganska liten uppmärksamhet. Det är märkligt eftersom vår köttkonsumtion ökat med omkring 60 procent sedan mitten av 1900-talet.
Kritiska matdebattörer har sett varningarna som villospår för att avleda uppmärksamheten från sockrets skadeverkningar.
Myndigheterna har istället sett studierna som bevis på det mättade fettets faror.
De resultat som SvD berättar om idag är intressanta av flera skäl. Ett är att de som varnar tillhör en ny generation tvärvetenskapliga forskare med rötterna i cellbiologi och genteknik som är i full färd med att kartlägga hur vi med vår livsstil kan förebygga sjukdomar och bromsa åldrande. De är dessutom hjärnorna bakom fastedieter som 5:2.
När epidemiologiska studier tidigare rapporterat risker med kött har ingen kunnat förklara orsak och verkan. En del har reflexmässigt pekat mot mättat fett, andra mot hemjärn och dess oxidativa inverkan, ytterligare några har menat att nitrit i charkvaror är boven.
Flera studier har också, liksom den nu aktuella, varit observationsstudier som i sin metod har inbyggda svagheter i förklaringskraften.
Forskarna bakom de två aktuella studierna är en intressant uppställning av några av frontfigurerna inom den moderna cellbiologin, inklusive namn som Brian Kennedy vid Buck institutet och Harvards David Sinclair.  Tillsammans kan de stötta sig mot 20 års experiment när de pekar ut potenta aminosyror i kosten som via kända biokemiska mekanismer kraftigt ökar halterna i kroppen av tillväxtfaktorn IGF-1. Denna tillväxtfaktor är sedan tidigare av Världscancerforskningsfonden utpekad som den enskilt viktigaste kända orsaken till utveckling av aggressiva cancerformer.
Resonemanget innebär att i goda tider äter vi bra protein och följden är ökad celldelningen och att vi växer snabbare för att säkra reproduktionen. Baksidan av myntet är att en hög ämnesomsättning bidrar till ett snabbare åldrande och därmed förknippade sjukdomar.
Så har inte socker någon betydelse? Jo, utan tvekan. De här forskarnas budskap är att de hormonella nätverken med insulin och tillväxthormon är tätt sammanflätade och att båda spelar in. Överskott av snabba kolhydrater bidrar till att skada den mekanism i kroppen som bromsar IGF-1, men det är proteinet i kosten som är gaspedalen. Tidig forskning i laboratorier på ryggradslösa djur tydde på att socker var viktigast men de tre senaste åren har det radats upp studier som visat att däggdjur fungerar annorlunda och är mest känsliga för protein i detta avseende.
Samma sak har visats i ett av de största pågående försöken på människor med kalorirestriktion som leds av en av författarna, Luigi Fontana. Det var först då testpersonerna drog ned på proteinintaget i sin lågkolhydratkost som IGF-1 tydligt föll.
En av medförfattarna, Jaime Guevara-Aguierre verksam i Quito, rapporterade 2011 tillsammans med Valter Longo att bergsbor i Ecuador med Larons syndrom som orsakar kortväxthet var befriade från diabetes och cancer. Även dessa har mycket låga halter av tillväxtfaktorn IGF-1 men i det fallet av genetiska skäl.
En annan slutsats som forskarna drar är att människor har behov av helt olika dieter i olika skeden av livet. Medan en lågproteindiet är bäst upp till 65-70 års ålder finns det sedan skäl att öka proteinintaget till åtminstone en medelhög nivå, men även en hög nivå är då bättre än en låg.
På den eviga frågan om vad som är bäst för hälsan: att äta vegetariskt eller animaliskt, tycks svaret vara: båda. Vegetariskt före 65 år, och vill man sedan äta animaliskt är det ingen hälsofara med detta, även om en ökad mängd växtbaserat protein också duger bra.
Men unga då? På internet säljs mängder med kosttillskott för kroppsbyggare som innehåller just de mest potenta aminosyror som dessa forskare kopplar till cancer och åldrande.
Valter Longo själv beskriver marknadsföringen och myndigheternas tolerans som skrämmande. Sannolikt är den direkta skadan begränsad hos unga. Åldersrelaterade sjukdomar uppstår inte förrän senare i livet. Men grunden läggs och då de unga når medelåldern, bär på en stor muskelmassa och är vana vid att äta mycket protein är det svårt att plötsligt ändra matvanorna.
I de nya nordiska näringsrekommendationer som kom i hösats märks inga djupare avtryck av de senaste årens forskning kring risker med mycket protein. Den rekommenderade dosen är ett intervall som sträcker sig från WHO:s rekommendation på 0,75 gram per kilo kroppsvikt, till drygt det dubbla. Det är just det spann som forskarna nu klassar som medelhögt med tredubblad cancerrisk.

Om bloggen


Välkommen till Henrik Ennarts blogg om hälsa!
Här skriver jag nyfiket om smått och stort som rör mat, hälsa och miljö.
Ny forskning och kommentarer till aktuella frågor mixas med vardagliga hälsotips.


Ambitionen med den här bloggen är att ställa obekväma frågor från ett fördomsfritt och ibland rätt irriterat konsumentperspektiv.
Jag har i många år skrivit om mat, medicin och hälsa i SvD och är även författare till böckerna "Döden i grytan" (med Mats-Eric Nilsson) och Åldrandets gåta.


Vill du att en speciell fråga ska uppmärksammas eller har förslag på vad jag ska berätta mer om?


Mejla till henrik.ennart@svd.se


/Hälsningar Henrik Ennart

Fler bloggar