X
Annons
X

Ennarts hälsa

Henrik Ennart

Henrik Ennart

sz47d62a

Foto: Helena Landstedt

Våren är på intågande och med den följer tankarna på att ta fram grillen. Enda orosmolnet är de årliga varningarna från Livsmedelsverket om att de vidbrända köttbitarna innehåller ganska starkt cancerframkallande ämnen, däribland de som kallas PAH.

Nu levererar forskare vid Universitetet i Porto den uppfriskande nyheten att halterna av cancerframkallande PAH kan sänkas dramatiskt med hjälp av ett annat vanligt grillattribut, nämligen öl, åtminstone då det används för att marinera köttet.

Klart störst var den skyddande effekten då köttet marinerats i mörk ale.

Höga intag av grillat kött har kopplats till ökad risk för cancer i ändtarmen. Detta tillskrivs ända sedan 1970-talet de polycykliska aromatiska kolväten, PAH, som uppstår då köttet grillas vid hög temperatur. Samma ämnen finns i bilavgaser och cigarettrök och har i laboratorieförsök visat sig ge cancer på försöksdjur. Bevisen anses så starka att EU satt upp maximala gränsvärden för hur mycket som får finnas i mat, men vid trädgårdsgrillen överskrids dessa gränser ofta rejält.

Det är sedan tidigare känt att marinader av öl, vin och te kan sänka halterna av vissa cancerframkallande ämnen i lagad mat men inte mycket var känt om effekten på PAH vid grillning. I en artikel i Journal of Agricultural and food chemistry berättar forskarna hur de undersökt saken genom att marinera fläskkött i fyra timmar. Till detta användes tre olika sorters marinader som innehöll vanlig ljus pilsner, alkoholfri pilsner och mörk ale.

Slutsatsen var att ale-marinaden hade klart stört effekt och med hjälp av den mer än halverades (minus 53 procent) halterna av åtta viktiga PAH-ämnen som EU lyft fram som bra markörer för det totala innehållet av PAH.

På andra plats kom alkoholfri pilsner som minskade PAH-halten med 25 procent. På tredje plats kom vanlig pilsner som reducerade PAH med 13 procent.

”Att marinera grillköttet i öl tycks vara en lämplig strategi för att mildra riskerna”, skriver forskaren Olga Viega och hennes medförfattare.

Läs mer om öl i Thomas Berglunds ölblogg: Berglunds bira

Om bloggen


Välkommen till Henrik Ennarts blogg om hälsa!
Här skriver jag nyfiket om smått och stort som rör mat, hälsa och miljö.
Ny forskning och kommentarer till aktuella frågor mixas med vardagliga hälsotips.


Ambitionen med den här bloggen är att ställa obekväma frågor från ett fördomsfritt och ibland rätt irriterat konsumentperspektiv.
Jag har i många år skrivit om mat, medicin och hälsa i SvD och är även författare till böckerna "Döden i grytan" (med Mats-Eric Nilsson) och Åldrandets gåta.


Vill du att en speciell fråga ska uppmärksammas eller har förslag på vad jag ska berätta mer om?


Mejla till henrik.ennart@svd.se


/Hälsningar Henrik Ennart

Henrik Ennart

 

sz7eb838 (1)

Foto: Jean-Paul Bonincontro

Skandalen med oxfilé som visat sig vara buffelkött växer. Efter rapporter om att ett parti på 1,6 ton sålts av Ica Maxi i Kristinehamn och flera av konsumägda Pekås butiker i Värmland visar det sig nu handla om totalt 25 ton bluffkött som spridits i butiker över hela landet.

Provtagningar sägs visa att det falskmärkta köttet är ofarligt att äta, vilket borde glädja importören. Straffet för att lura konsumenter är nämligen obefintligt så länge ingen blir förgiftad.

För ganska exakt ett år sedan briserade hästköttsskandalen då det avslöjades att hästkött i stor skala och under lång tid marknadsförts som oxfilé.

Landsbygdsminister Eskil Erlandson förklarade att ”sådana här saker ska bita så rejält att ingen ens funderar på att placera någonting på marknaden som inte är det som står på innehållsförteckningen.” Han tillade  i en SvD-intervju att ”det är som att köpa en bil och få en moped.”

Snart hotade Livsmedelsverket att polisanmäla Findus, som i sin tur hotade att anmäla sina egna leverantörer.

Trots stor upprördhet bland svenska politiker, myndigheter och berörda företag ledde hästköttsskandalen aldrig till något rättsligt efterspel i Sverige. Till slut lämnades bara en anmälan in, det var livsmedelsföretaget Dafgårds som anmälde en leverantör, men det ärendet lades senare ner.

Samtidigt meddelade livsmedelshandeln att de införde nya skärpta kontrollregler.

Nu är vi där igen. ICA uppger att de polisanmäler sin leverantör och med intill visshet gränsande sannolikhet kommer även denna polisutredning att läggas ned. Det räcker att ta en titt i historieboken.

Det enda fall av brott mot märkningsregler som givit en påföljd var då Uppdrag granskning 2007 avslöjade att gammal köttfärs i stor skala paketerats om och försetts med ny sista-förbrukningsdag på Ica Maxi i Nacka.

Ett och ett halvt år senare föll tingsrättens dom.  Två mellanchefer fick punga ut med 40 dagsböter à 280 kronor vilket alltså motsvarar 11280 kronor var. Till det fick stormarknaden en företagsbot på 100 000 kronor, en summa som motsvarar några minuters försäljning i en av Sveriges största matbutiker.

Men att lura konsumenterna kommer mycket längre ner på straffskalan så länge inte hälsan riskeras. Följden är att åklagare rutinmässigt avskriver anmälningar. De juridiska skälen är två.

Dels måste åklagaren kunna bevisa att fusket skett medvetet i uppsåt att lura konsumenten. I praktiken skyller alla utpekade alltid på tidigare led i den långa kedjan av underleverantörer som snart förirrat sig långt utanför rikets gränser. Ingen kunde ju själv lista ut att det måste vara något skumt när inköpspriset var så lågt.

Dels måste provtagningar visa att det fanns bakterier i maten som inte skulle vara där.

Inget uppsåt och ingen fara för konsumenten. Då läggs polisärendet ner.

Det är förstås inget fel på kött från vattenbuffel. En del menar att det är bättre än nötkött och uppfödning har på senare år tagit fart i just Italien. Men det finns också en omfattande illegal handel med buffelkött från Afrika och Sydostasien. Illegal handel drabbar både hästar, bufflar och konsumenter när djurtransporter och slakt sker utom utom all myndighetskontroll. Ingen vet då om svartslaktat kött uppfyller de krav som ställs på hygien och läkemedelsrester.

I grunden handlar det också om att inte bli lurad. Buffelkött är billigare att köpa in. Vad var det ministern sa? ”Det är som att köpa en bil men få en moped.”

Henrik Ennart

-

Foto: Janerik Henriksson

Mia Skäringers debattartikel i Aftonbladet med rubriken ”Det sista vi behöver är ännu ett diettips” delades mer än 140 000 gånger i sociala medier.

Nu erkänner Mia Skäringer att hon får betalt för att blogga av Proviva som lanserat en reklamkampanj med samma budskap: ”Det räcker”.

I debattartikeln attackerar Mia Skäringer hälsostressen och beskriver hur hon kämpat med vikten sedan hon var 11 år och är grundligt trött på alla dietpredikanter som inte vill lämna hennes kropp ifred.

”Jag har krånglat färdigt med min kropp.”

Snart fick Mia Skäringer kritik för att bloggen var sponsrad av Proviva och är placerad på företagets webbplats. Branschtidningen Resumé skriver att hennes debattinlägg på flera ställen innehåller samma formuleringar som Proviva använder i sin reklamsatsning.

”Min krönika i Aftonbladet var min egen. Inte köpt av någon. Men nu jävlar är det liv i hälsolådan”, skrev Mia Skäringer på måndagen i en kommentar på sin blogg. Hon tillägger:

”Men självklart får jag betalt för att skriva blogg. Jag skulle inte kunna lägga ner den tiden annars. Och den här gången är det Proviva som betalar. Det är ingen hemlighet. Förra gången var det Mama. Så visst är det en slags sellout.”

Samtidigt förnekar hon att rollen som affischnamn även skulle ha omfattat debattartikeln.

Mia Skäringer har även en Facebooksida som länkar direkt till Proviva.

 

Henrik Ennart

sxf3f3c3

Foto: Andre Penner

Soja, majs, vete och palmolja. De 50 vanligaste jordbruksprodukterna svarar nu för över 90 procent av alla kalorier och allt fett och protein som jordens befolkning stoppar i sig, visar en unik kartläggning som publiceras i tidskriften PNAS.

Den globala livsmedelsproduktionen har inte bara ökat dramatiskt de senaste 50 åren, den har dessutom blivit extremt lika vart man än vänder sig. I takt med de moderna storjordbrukens frammarsch har många lokala och traditionella grödor fått stå tillbaka medan några få spridits över världen och nu föder mänskligheten.

Minskad biologisk mångfald har ofta framhållits som ett hot mot både miljö och hälsa. Genom ett stort beroende av ett fåtal sorter som odlas i väldiga monokulturer ökar till exempel risken för att angrepp som förstör skördarna allvarligt ska rubba tillgången på mat och orsaka prisuppgångar och även svält. Genom att begränsa 90 procent av allt ätande till några få standardiserade råvaror hämtade från globalt endast 37 växtfamiljer riskerar nutidsmänniskor att få i sig mindre vitaminer och mineraler än folk som äter en traditionell diet med många olika sorters grönsaker på tallriken.

För första gången har nu den minskande artrikedomen inom jordbruket kvantifierats. Det är forskare vid Centret för tropiskt jordbruk i Colombia som studerat utvecklingen i 152 länder, med 98 procent av jordens invånare, under perioden 1961 till 2009. Slutsatsen är att aldrig tidigare har så få grödor svarat för en så förkrossande stor del av jordens livsmedelsförsörjning.

Om man ser till det totala kaloriintaget kan forskarna se en dramatisk uppgång de senaste 50 åren för soja, palmolja, och solrosolja. Samtidigt har tidigare dominanter som vete, ris, potatis och socker behållit sin frontposition och även förstärkt den.

Störst förlorare är i tur och ordning sorghumvete, cassava, hirs, cocos, rotfrukter och råg.

Förändringen speglar en övergång i många länder från en kalorisnål och i huvudsak vegetarisk diet rik på vitamner och mineraler till en mer västerländsk matkultur med energitäta processade livsmedel. Skiftet innebär också att vegetabiliskt protein ersatts av animaliskt och att fettet i allt högre grad hämtats från soja, palmolja, solros och raps medan förlorarna är bland annat cocosfett, jordnötsolja och olivolja.

Henrik Ennart

Sockerbit.

Foto: Leif R Jansson

Världshälsoorganisationen WHO pekade på onsdagen ut socker som den nya tobaken i det globala folkhälsoarbetet. Nu måste Sverige anta utmaningen från WHO och sikta på en halverad sockerkonsumtion.

Det var vid en internationell presskonferens på onsdagen som WHO vid en internationell presskonferens presenterade sitt förslag till nya rekommendationer för sockerintaget som ska motverka fetmaepidemin och minska förekomsten av karies. Det kan sammanfattas i tre punkter:

• Sockerintaget under varje individs livstid ska sänkas globalt.
• Socker ska, som tidigare, utgöra som mest 10 procent av energiintaget.
• Ett nytt mål införs som siktar på att sänka intaget till 5 procent av det totala energiintaget. Det motsvarar för en vuxen ungefär 25 gram socker eller åtta sockerbitar.

– Vi bör sikta på 5 procent. Det gäller både barn och vuxna, sade Francesco Branca, WHO:s chef för hälsa och nutrition.
För ett barn är det cirka 12 gram socker, eller ungefär tre teskedar.

Skälet till att 10-procentsmålet ändå kvarstår förklarade han med att många länder idag ligger på nästan det dubbla intaget och att en sänkning för dem till 10 procent är en första milstolpe. Att gå längre nu är för dem orealistiskt.

– Men sedan måste vi gå vidare mot det lägre målet. Det finns bevisade hälsofördelar både vad gäller karies och fetma med att gå ner till 5 procent, sade Francesco Branca.

På en fråga svarade han att länder som redan ligger på en konsumtion nära 10 procent definitivt bör sikta in sig på det lägre målet.
Den uppmaningen från WHO gäller alltså även Sverige med en snittkonsumtion av socker strax över 10 procent av den totala energin.

En sänkning kommer dock knappast att ske utan konvulsioner. Så sent som i höstas kom de nya Nordiska näringsrekommendationerna med en rekommendation som ligger i nivå med WHO:s högre mål.

En sänkning till 5 procent skulle dessutom kräva omfattande förändringar i recepten till ett stort antal produkter. En enda chokladbar skulle då kunna fylla dagsdosen.

När WHO år 2003 införde 10-procentsmålet utlöste det väldig ilska inom sockerindustrin som försökte få USA:s kongress att strypa anslagen till WHO. Påtryckningar tycks ha förekommit även den här gången och så sent som i december avslöjade brittiska Sunday Times ett internt arbetsdokument från WHO:s expertpanel där det stod att det blir ”en reducering av fritt sockerintag till 5 % eller mindre av total energi”.

Nu stannade det vid en uppmaning. Om inte Sverige som redan ligger bättre till än många andra går före, vem ska då göra det?

Henrik Ennart
syafce33 (1)
Foto: Jim Cole
De resultat som presenteras av forskarna bakom 5:2-dieten tyder på att riskerna med att överkonsumera animaliskt protein i medelåldern kan ha underskattats rejält. Och att vi bättre behöver anpassa våra dieter till olika skeden i livet.
Trots  att flera studier på senare år kopplat kött och mjölk till ökad cancerrisk har frågan fått ganska liten uppmärksamhet. Det är märkligt eftersom vår köttkonsumtion ökat med omkring 60 procent sedan mitten av 1900-talet.
Kritiska matdebattörer har sett varningarna som villospår för att avleda uppmärksamheten från sockrets skadeverkningar.
Myndigheterna har istället sett studierna som bevis på det mättade fettets faror.
De resultat som SvD berättar om idag är intressanta av flera skäl. Ett är att de som varnar tillhör en ny generation tvärvetenskapliga forskare med rötterna i cellbiologi och genteknik som är i full färd med att kartlägga hur vi med vår livsstil kan förebygga sjukdomar och bromsa åldrande. De är dessutom hjärnorna bakom fastedieter som 5:2.
När epidemiologiska studier tidigare rapporterat risker med kött har ingen kunnat förklara orsak och verkan. En del har reflexmässigt pekat mot mättat fett, andra mot hemjärn och dess oxidativa inverkan, ytterligare några har menat att nitrit i charkvaror är boven.
Flera studier har också, liksom den nu aktuella, varit observationsstudier som i sin metod har inbyggda svagheter i förklaringskraften.
Forskarna bakom de två aktuella studierna är en intressant uppställning av några av frontfigurerna inom den moderna cellbiologin, inklusive namn som Brian Kennedy vid Buck institutet och Harvards David Sinclair.  Tillsammans kan de stötta sig mot 20 års experiment när de pekar ut potenta aminosyror i kosten som via kända biokemiska mekanismer kraftigt ökar halterna i kroppen av tillväxtfaktorn IGF-1. Denna tillväxtfaktor är sedan tidigare av Världscancerforskningsfonden utpekad som den enskilt viktigaste kända orsaken till utveckling av aggressiva cancerformer.
Resonemanget innebär att i goda tider äter vi bra protein och följden är ökad celldelningen och att vi växer snabbare för att säkra reproduktionen. Baksidan av myntet är att en hög ämnesomsättning bidrar till ett snabbare åldrande och därmed förknippade sjukdomar.
Så har inte socker någon betydelse? Jo, utan tvekan. De här forskarnas budskap är att de hormonella nätverken med insulin och tillväxthormon är tätt sammanflätade och att båda spelar in. Överskott av snabba kolhydrater bidrar till att skada den mekanism i kroppen som bromsar IGF-1, men det är proteinet i kosten som är gaspedalen. Tidig forskning i laboratorier på ryggradslösa djur tydde på att socker var viktigast men de tre senaste åren har det radats upp studier som visat att däggdjur fungerar annorlunda och är mest känsliga för protein i detta avseende.
Samma sak har visats i ett av de största pågående försöken på människor med kalorirestriktion som leds av en av författarna, Luigi Fontana. Det var först då testpersonerna drog ned på proteinintaget i sin lågkolhydratkost som IGF-1 tydligt föll.
En av medförfattarna, Jaime Guevara-Aguierre verksam i Quito, rapporterade 2011 tillsammans med Valter Longo att bergsbor i Ecuador med Larons syndrom som orsakar kortväxthet var befriade från diabetes och cancer. Även dessa har mycket låga halter av tillväxtfaktorn IGF-1 men i det fallet av genetiska skäl.
En annan slutsats som forskarna drar är att människor har behov av helt olika dieter i olika skeden av livet. Medan en lågproteindiet är bäst upp till 65-70 års ålder finns det sedan skäl att öka proteinintaget till åtminstone en medelhög nivå, men även en hög nivå är då bättre än en låg.
På den eviga frågan om vad som är bäst för hälsan: att äta vegetariskt eller animaliskt, tycks svaret vara: båda. Vegetariskt före 65 år, och vill man sedan äta animaliskt är det ingen hälsofara med detta, även om en ökad mängd växtbaserat protein också duger bra.
Men unga då? På internet säljs mängder med kosttillskott för kroppsbyggare som innehåller just de mest potenta aminosyror som dessa forskare kopplar till cancer och åldrande.
Valter Longo själv beskriver marknadsföringen och myndigheternas tolerans som skrämmande. Sannolikt är den direkta skadan begränsad hos unga. Åldersrelaterade sjukdomar uppstår inte förrän senare i livet. Men grunden läggs och då de unga når medelåldern, bär på en stor muskelmassa och är vana vid att äta mycket protein är det svårt att plötsligt ändra matvanorna.
I de nya nordiska näringsrekommendationer som kom i hösats märks inga djupare avtryck av de senaste årens forskning kring risker med mycket protein. Den rekommenderade dosen är ett intervall som sträcker sig från WHO:s rekommendation på 0,75 gram per kilo kroppsvikt, till drygt det dubbla. Det är just det spann som forskarna nu klassar som medelhögt med tredubblad cancerrisk.