Annons
X
Annons
X

Ennarts hälsa

Henrik Ennart

Henrik Ennart

Alzheimers sjukdom kopplas i en ny amerikansk studie till förhöjda halter av miljögiftet DDT. Det är forskare vid Rutgers medical school i New Jersey som i en artikel publicerad i senaste numret av den ledande medicinska tidskriften Jama Neurology rapporterar en koppling till det sedan 1970-talet förbjudna insektsmedlet DDT.

Resultaten tyder dessutom på att personer med den kända riskgenen för alzheimer, APOE4, är extra känsliga för bekämpningsmedlet.

Forskargruppen är ledd av Jason Richardson som är professor i miljömedicin och specialiserad på hur neurologiska sjukdomar som parkinson, ADHD och alzheimer påverkas av miljöfaktorer.

Gruppen analyserade blodprover från 86 patienter som led av alzheimer och 79 friska som ingick i en kontrollgrupp. Metaboliten DDE, som bildas då kroppen bryter ned DDT, påträffades hos 80 procent av alzheimerpatienterna och hos 70 procent av kontrollgruppen. Halterna var dock avsevärt högre hos alzheimerpatienterna och överskred i genomsnitt halterna hos den friska gruppen 3,8 gånger.

Vid ett test av kognitiv förmåga var resultaten sämst hos dem med högst halt DDE och allra sämst hos de som även bar på APOE4-genen.

Forskarna betonar att alzheimer är en multifaktoriell sjukdom med många orsaker som inte är helt klarlagda, däribland flera livsstilsfaktorer och även ärftliga anlag. Tidigare har epidemiologiska studier kopplat samman olika miljögifter med alzheimers sjukdom men den nya studien är den första större som genom blodprover pekar ut ut DDT som en bidragande orsak till åtminstone vissa sjukdomsfall.

Upptäckten kan enligt forskarna leda till ökad förståelse av sjukdomen och även öppna för nya behandlingsmetoder.

”Att identifiera människor med höga halter DDE som samtidigt bär på APOE4-genen kan leda till tidig upptäckt av en del fall av alzheimers sjukdom”, skriver forskarna.

DDT introducerades 1942 och förbjöds i början av 1970-talet. Ämnet bryts dock ned mycket sakta i naturen och de halter som uppmätts i studien anses komma både från miljön och från varor som importerats från länder där ämnet varit i bruk senare.

I en k0mmentar skriver de båda professorerna i neurologi Steven DeKosky och Sam Gandy att vid en tidpunkt då renodlat genetiska angreppssätt inte längre ser så lovande ut är det hög tid att bilda forskargrupper med inslag från flera discipliner . Tillsammans bör dessa snabbt försöka få klarhet i den giftiga rök av miljögifter som miljoner människor kan vara exponerade för, få kontroll över miljörisker och minska risken för att drabbas av alzheimer.

 

Om bloggen


Välkommen till Henrik Ennarts blogg om hälsa!
Här skriver jag nyfiket om smått och stort som rör mat, hälsa och miljö.
Ny forskning och kommentarer till aktuella frågor mixas med vardagliga hälsotips.


Ambitionen med den här bloggen är att ställa obekväma frågor från ett fördomsfritt och ibland rätt irriterat konsumentperspektiv.
Jag har i många år skrivit om mat, medicin och hälsa i SvD och är även författare till böckerna "Döden i grytan" (med Mats-Eric Nilsson) och Åldrandets gåta.


Vill du att en speciell fråga ska uppmärksammas eller har förslag på vad jag ska berätta mer om?


Mejla till henrik.ennart@svd.se


/Hälsningar Henrik Ennart

Henrik Ennart

WEB_INRIKES

 

Foto: Christine Olsson

Det är en myt att äldre får sämre minne. Tvärtom tänker äldre snabbare än unga människor men har ofantligt mycket mer information att tröska igenom. Det hävdar forskare i lingvistik vid universitetet i tyska Tübingen.

Bilden av att äldre blir allt mer trögtänkta är väl etablerad. Den har dessutom stöd i många studier.

Men enligt tyska forskare som använt avancerad datasimulering är detta helt fel. Bilden av försämrade kognitiva förmågor beror på felaktigt konstruerade testmetoder som inte tar hänsyn till den enorma mängd information som de äldres hjärnor matat in och hanterar.

Varje dag tillkommer ny information och det har felaktigt tolkats som en gradvis minskad förmåga, skriver de i en artikel publicerad i tidskriften Topics in cognitive science.

”Är det bättre att komma ihåg sex födelsedagar nästan perfekt, än att ha lärt sig 600 födelsedagar och kunna placera in en stor del?” frågar sig forskningsledaren Michael Ramscar.

Han betonar att det självklart också finns fysiologiska sjukdomar som ger minskad hjärnkapacitet men att dessa tydligare måste skiljas ut från en normal utveckling hos en långlivad människa.

Tendensen att glömma ord brukar tolkas som avtagande förmåga. Men sedan forskarna simulerat den enorma mängd ord som en äldre människa lärt sig drar de slutsatsen att det är fullt rimligt att tappa bort vissa av dem.

Sammanlagt behärskar de äldre enormt mycket fler ord än unga. Det stora flertalet används sällan men konkurrerar om uppmärksamheten. I de tester som används för att mäta kognitiv förmåga premieras det att komma ihåg vanligt förekommande ord framför ovanliga ord, påpekar forskarna.

Det innebär att en person med stort ordförråd missgynnas i dessa test jämfört med en person med litet ordförråd.

Glömma namn påstås äldre också göra. Men det tycks snarare handla om att fler namn slåss om uppmärksamheten inuti hjärnan än om att namnen faktiskt glöms bort.

I ett antal experiment belyser forskarna att de äldre tvärtom genom sin erfarenhet lärt sig att använda hjärnan mer effektivt. Ett steg i denna utveckling är att hjärnan lär sig att sortera bort ovidkommande information. Det fungerar alldeles utmärkt så länge man är fortsatt yrkesaktiv och utsätter hjärnan för en strid ström av sådan information.

Tyvärr sammanfaller detta stadium i hjärnans utveckling ofta med pensionsåldern då informationstrycket dramatiskt avtar. Det som tidigare var bisak tar då större plats, men sorteras kanske ändå bort. Följden av pensioneringen blir därför att bilden av ett försämrat intellekt lätt tar över på grund av bortglömda småsaker utan att den verkliga och tvärtom förbättrade förmågan att se helheter kommer till användning.

Om vi alltså inte blir dummare när vi åldras så är det dessvärre så att själva myten om att vi får sämre minne leder till en ändrad självbild och detta leder i sin tur till att förmågan försämras. Det blir ”ett absurt slöseri med humankapital och mänsklig potential”, varnar Michael Ramscar.

I en kommentar skriver tidskiften att “Det är hög tid att omvärdera vad vi menar med en åldrande hjärna innan våra felaktiga antaganden leder till beslut och åtgärder som marginaliserar äldre och slösar bort allmänna resurser på fel saker.”

Henrik Ennart

Sushil Kumar

Foto: Saurabh Das

Har du funderat på att sluta äta kött men vill inte ta hela steget? Du är inte ensam och nu spås flexitarianismen av ledande marknadsanalytiker bli årets trenddiet i västvärlden.

Begreppet uppstod för ett antal år sedan i USA och innebär helt enkelt att man inte äter kött, ibland. En slags 5:2-variant av att vara vegetarian alltså. För några är köttuppehållen längre medan andra nöjer sig med en eller två köttfria dagar i veckan. En av de främsta företrädarna i USA är New York-times-kolumnisten Mark Bittman.

Nu tycks dieten stå inför sitt stora genombrott, men på ett lite annorlunda sätt. Folk blir helt enkelt flexitarianer utan att veta om det för att det är en praktiskt genomförbar kompromiss i det ständiga slitet för att få ihop den egna vardagen.

Vår konsumtion av kött har kritiserats ur alla möjliga vinklar de senaste åren. Köttproduktionens inverkan på klimatet och som grundorsak till skövlingen av regnskogar är ständigt återkommande frågor, liksom djurens välfärd och användningen av stora mängder antibiotika på intensivt uppfödda djur vilket kopplas till ökad antibiotikaresistens. Till det kommer rapporter om att för mycket köttätande dessutom är dåligt för hälsan.

Men sett ur andra synvinklar går det alldeles utmärkt att argumentera för att det inte heller är självklart bäst för vare sig hälsan eller miljön att fullständigt sluta äta kött. Mitt eget ideal är att äta lite men bra från djur som fått leva så naturligt som möjligt.

En rapport från universitetet i holländska Wageningen bekräftar att många konsumenter skulle vilja äta mindre kött, men att bli vegetarian på heltid upplevs av de flesta som alltför jobbigt och inte så lockande. Istället väljer många att frivilligt avstå kött ibland.

Holländare och tyskar går i frontlinjen. I Nederländerna uppger redan tre av fyra konsumenter att de har minst en köttfri dag i veckan och 40 procent äter helt vegetariskt minst tre av veckans dagar.

Även i Tyskland är trenden tydlig. Många avstår kött och ser flexitarianismen som ett bra mellanläge istället för att tvingas välja digitalt mellan att vara köttätare eller vegetarian. Andra länder som Storbritannien följer tätt efter. Trenden är så stark att livsmedelsindustrin fått upp ögonen för den och ser ett behov av att fylla butikerna med de vegetariska produkter flexitarianerna efterfrågar.

I hela västvärlden sjunker köttätandet. Enligt statistik från FN:s jordbruksorganisation FAO är nedgången i Västeuropa 9 procent mellan 1990 och 2009. Här är Sverige ett undantag med en ökning på 40 procent mellan 1990 och 2012, även om en liten nedgång märks senaste året. Medan övriga Europa drog ner på köttätandet i samband med utbrottet av Galna kosjukan ökade konsumtionen i Sverige då många ekonomiskt sinnade såg chansen att köpa det billiga kött som övriga Europa ratade.

Till skillnad från andra dieter är flexitarianismen en trend som växer underifrån. Folk blir deltidsvegetarianer utan att läsa trendiga böcker eller ens veta vad dieten kallas. Enligt olika marknadsundersökningar uppfattas det inte ens som särskilt coolt att vara flexitarian. Det upplevs som tuffare att tydligt ta ställning mellan att antingen frossa i animalier eller att vara vegan. Men när verkligheten knackar på är det inte många som orkar vara coola hela tiden.

Så det är lite som med de engelska trädgårdarna där gångarna anläggs på de upptrampade stråk där folk faktiskt rör sig. Många har redan valt den flexitarianska stigen – men få vet om det.

Här kan läsa mer om förra årets dieter, som 5:2 och LCHF.

Henrik Ennart

50010

Foto: Janerik Henriksson/TT

Är det en ny rynka?

Det är inte alltid så kul att ta en närtitt på sig själv i spegeln, men nu kanske forskare vid universitetet i Newcastle äntligen är på väg att hitta en lösning på det eviga problemet med åldrande hy.

Teamet har upptäckt ett ämne som kallas Tiron som till 100 procent skyddar mot skador som solens UVA-strålning orsakar i hudcellernas mitokondrier. Ett lika fullständigt skydd registrerades också mot oxidativ stress orsakad av UVA-strålning. Inget annat känt ämne uppges ens ha varit i närheten av att detta.

Det talas ofta om den ultravioletta UVB-strålningen som orsakar solbränna  men på senare tid har flera studier visat att UVA-strålningen som tränger in i huden gör att det bildas fria radikaler som skadar DNA och bryter ner kollagen och elastin i bindväven som ger huden en elastisk struktur. Följden är att det bildas rynkor.

Forskarna jämförde effekten med ett antal kända antioxidanter  som man vet har viss verkan mot rynkor – som resveratrol som finns i rödvin och kurkumin som finns i gurkmeja (och curry) – men dessa gav bara ett skydd mot oxidativ stress på 22 procent respektive 16 procent. De kom alltså inte i närheten av Tironets skyddande inverkan. Inte heller antioxidanter i grönt te eller lykopen som finns i tomater kunde mäta sig.

Det pratas redan om ett anti-åldrande-mirakel som kan leda till att vi alla i framtiden kommer att behålla ett yngre utseende långt upp i åren? Man bör dock komma ihåg att det handlar om tidig grundforskning och själv vill jag ogärna ta ut något sådant i förskott.  Men utan tvekan kan det röra sig om ett  mycket intressant genombrott som forskarna presterat.

Behovet är stort av att lära mer om hur vi kan skydda hyn mot solens strålar, inte minst med tanke på att det uttunnade ozonskiktet utsätter huden för allt svårare prövningar vilket märks i ett stadigt stigande antal rapporterade fall av hudcancer.

Hudcellerna tillhör dessutom redan från början de som åldras allra snabbast i våra kroppar.

Nu är det inte bara att gå iväg och köpa en burk Tiron och smörja in i skinnet med. Ämnet finns inte naturligt och är ännu inte heller testat för eventuella skadliga biverkningar på människor. Men upptäckten öppnar ett helt nytt forskningsfält där det är möjligt att leta efter snarlika antioxidanter som finns naturligt och som kan användas på ett riskfritt sätt.

Henrik Ennart

Deep Freeze

Foto: Mark Lennihan

Ända sedan jag gjorde värnplikten har jag varit övertygad om att ett av de bästa sätten att gå ner i vikt måste vara att vistas utomhus och låta kroppen anstränga sig för att hålla värmen. För sällan har jag suttit stilla så mycket och frusit och ändå blivit så extremt hungrig.

Sedan dess har jag frågat flera experter på området och svaret har varit att, visst kan det ha betydelse men det är troligen inget avgörande.

Men nu får jag vatten på min kvarn. En studie som publiceras i tidskriften Trends in Endocrinology & Metabolism visar att regelbunden exponering för mild kyla kan vara ett hälsosamt och uthålligt sätt att gå ner i vikt.

Vänd på resonemanget så betyder det att våra varma och bekväma bostäder och arbetsplatser åtminstone delvis – vid sidan av socker, överätande och för lite motion – kan ha bidragit till att övervikt blivit allt vanligare.

”De flesta av oss är exponerade för inomhusmiljöer 90 procent av tiden”, konstaterar studiens huvudförfattare Wouter van Marken Lichtenbelt vid Maastricht Universitys Medical Center i Nederländerna i en kommentar. ”Vi tror att vardaglig mild kyla på ett signifikant sätt kan påverka vår energiförbrukning.”

Marken Lichtenbelt och hans kollegor började studera frågan för tio år sedan, mest för att den fått så lite uppmärksamhet.

Studierna har visat att effekten skiljer sig ganska mycket åt från person till person och förklaringen tycks vara det så kallade bruna fettet. Brunt fett är värmegenererande och kaloribrännande och vanligt hos spädbarn. Det försvinner när vi åldras och det var bara några år sedan man insåg att vi har en del kvar långt upp i åren. Idag riktas mycket fokus mot denna forskning och möjligheterna att aktivera det bruna fettet.

De vuxna individer som hade mest brunt fett reagerade starkast på kyla genom att bränna energi. Marken Lichtenbelt anser sig därför ha bevis för att mer varierande inomhustemperaturer, som skiftar med vädret utomhus, är bra, även om långtidseffekterna fortfarande behöver studeras närmare.

En japansk forskargrupp har tidigare rapporterat att människor som under sex veckor vistats två timmar om dagen i 17 graders temperatur tappade kroppsfett. Men lagom tycks vara bäst för vikteffekten avklingar om det blir för kallt för länge. Då vänjer vi oss vid kylan.

Efter att under tio dygn ha vistats sex timmar om dagen i kyla huttrade den holländska testpatrullen mindre när temperaturen sedan sänktes till 15 grader. Den hårt nedkylda gruppen visade till och med tecken på ökad mängd kroppsfett.

Lärdomen: det lönar sig inte att stänga av elementen helt, men kanske att skruva ned några grader.

Hos unga och medelålders kan kroppens produktion av värme (innan huttrandet inträder) svara för från några procent upp till 30 procent av kroppens energiproduktion.
”Inomhustemperaturen i de flesta byggnader regleras för att minimera andelen som är otillfredsställda”, skriver forskarna. ”Detta leder till ganska höga inomhustemperaturer vintertid. Det här är tydligt på kontor, bostadshus och är allra tydligast på olika vårdinrättningar och sjukhus.”

De fortsätter: ”Genom att inte utsättas för varierade temperaturer kan hela befolkningar få ökad benägenhet för att utveckla fetma. Dessutom blir människor mer känsliga för plötsliga temperaturförändringar.”

Henrik Ennart

WEB_INRIKES

Foto: Nina Varumo

Störd nattsömn på grund av skiftarbete får nästan alla kroppens klockgener att tappa kontrollen över tiden. Det visar en ny studie gjord av forskare vid centrumet för sömnforskning vid universitetet i Surrey.

Nattarbete har tidigare kopplats till ökad risk för en lång rad sjukdomar däribland typ 2 diabetes, hjärtinfarkt och cancer.

Samma forskarlag uppmärksammades flera gånger förra året för att de i olika studier kunnat mäta hur en minskad nattsömn, bland annat från från sju och en halv till sex och en halv timmes sömn, aktiverat gener för inflammation, immunförsvar och stress, liksom gener som påverkar diabetes och cancerrisk.

Deras senaste studie, presenterad i tidskriften PNAS, visar att det till och med är mer skadligt att variera tidpunkten för sömnen mellan dag och natt, än att sova för lite.

Kroppen har en inbyggd klocka som kallas den cirkadiska rytmen. Den kalibreras främst av solljuset och av hormonet melatonin, och styr i sin tur kroppens utsöndring av ett stort antal hormoner vilket ofta sker under natten. När vi åldras tenderar den cirkadiska rytmen att försvagas vilket leder till att hormonerna utsöndras i otakt vid skilda tidpunkter på dagen. Detta resulterar i en mängd besvär, allt från trötthet, förvirring och yrsel till rubbad ämnesomsättning och rubbad utsöndring av köns- och tillväxthormoner.

I den nya studien lät forskarna 22 testpersoner leva i ett sömnlabb i tre dygn och deras sömnperiod försköts under kontrollerade former med 4 timmar, precis som vid jet-lag eller skiftarbete. I början var 1400 av de analyserade generna i samklang med personens dygnsrytm. Sedan testpersonernas sömnperiod förskjutits var endast 228 gener synkroniserad, en sexfaldig minskning.

Slutsatsen är att dygnsrytmen och hur vi fördelar perioder av sömn och vakenhet påverkar de molekylära mekanismer som utgör själva kärnan i de genuttryck som genererar den livsviktiga cirkadiska rytmen.

”Mer än 97 procent av de gener som styr rytmen påverkas efter sömn vid fel tillfälle och det förklarar varför vi mår så dåligt vid en jet lag, eller om vi måste jobba oregelbundna skift”, säger en av forskarna, Simon Archer, i en kommentar.

Varje organ i kroppen har gener som håller koll på rytmen obereonde av varandra, men vid oregelbunden sömn ruckades detta så att hjärtat kunde följa en rytm medan njurarna och hjärnan följde en helt annan.

”Det blir kaos. Det är som att bo i ett hus med en klocka i varje rum, men där alla går fel. Det leder förstås till kaos  i hushållet”, kommenterar Simon Archer.

Följden misstänks kunna bli en rad kroniska sjukdomar som dyker upp efter många år av skiftarbete.

Flera sömnforskare som kommenterat studien har överraskats av att en så stor effekt uppstått så snabbt. De efterlyser nu mer forskning om de långsiktiga hälsoeffekterna av skiftarbete.

 

Henrik Ennart

Rama

Världens största margarintillverkare Unilever har grävt ned stridsyxan efter decenniers bitter kamp mot smöret. Pressade av en vikande efterfrågan har margarinjätten i ett historiskt beslut ändrat receptet på sin tyska storsäljare Rama och blandat i vanligt smör.

I en reklamfilm producerad av reklambyrån Ogilvy & Mather spelas en Romeo och Julia-inspirerad historia upp där den utfryste smörpojken möter sin margarinflicka och bildar ett ”perfekt par”. Åratal av utfall i reklamkampanjer mot det ”dödliga smöret” ersätts av fredlig samexistens och en förhoppning om att margarinet ska kunna hoppa på trenden med ”naturlig mat”.

Chefen för Unilevers livsmedelsdivision Antoine de Saint-Affrique förklarade vid ett möte med investerare i december att beslutet innebär ”en fundamental omsvängning”. Efter att i åratal har positionerat margarin som en fiende till smör deklarerade Saint-Affrique att ”striden är över”. I första vändan får även ett bordsmargarin i Finland smör iblandat.

Unilever har 30 procent av världsmarknaden för bordsmargarin och anorna går långt tillbaka i tiden. Margarin uppfanns 1869 av en fransk kemist sedan Napoleon III utlyst en pristävling för att hitta ett alternativ till smör för att föda sina arméer. Kemisten sålde så småningom sitt patent till ett holländskt företag som idag är en del av Unilever.

Genombrottet för margarin kom under andra världskriget då det var brist på mejeriprodukter, men på senare år har konsumenterna efterfrågan minskat påtagligt samtidigt som efterfrågan på smör har ökat. I USA är margarinförsäljningen den lägsta på 70 år medan smöret inte sålt så bra på 44 år.

I Tyskland säljs tre gånger mer smör än margarin och gapet vidgas. Bakgrunden är förstås trenden mot naturlig mat och forskning som på senare år tonat ned riskerna med att äta mättat fett. Unilever har ansträngt sig för att ge margarinet en ansiktslyftning genom att ta bort hjärtkleggande transfett och tillsätta hälsosamt omega-3 och blodtryckssänkande växtsteroler.

Satsningen på smör kommer sedan ett jätteprojekt med att  för 35 miljoner Euro utveckla en ny krämigare variant av Flora slutat i fiasko. När produkten ”Cool blend” släpptes i Storbritannien rasade försäljningen med 17 procent och produkten drogs tillbaka.

Den amerikanska matprofessorn Marion Nestle vid New York University säger till nyhetsbyrån Bloombergs att ”“margarin har blivit synonymt med billig, processad, artificiell och ohälsosam mat.” “Det är en lustig ironi. Unilever har gått igenom många svårigheter för att formulera nyttigt margarin, men tidsandan har kommit ifatt dem.”

 

Henrik Ennart

ALVEDON

Antalet människor som vårdas för förgiftning av paracetamol – som finns i Alvedon – fortsätter att öka kraftigt i Sverige.

Det visar statistik från Giftinformationscentralen som nu kräver ett helhetsgrepp för att råda bot på problemet som omfattar både ofrivillig överdosering och spontana och planerade självmordsförsök.

På fem år har siffran nästan fördubblats, från 662 personer år 2008 till 1116 personer 2013. Därmed står värktabletter som innehåller paracetamol i särklass jämfört med andra läkemedel när det gäller förgiftningar.

Ökningen har pågått stadigt sedan millenieskiftet men har accelererat de senaste åren.

2009: 621
2010: 637
2011: 839
2012: 992
2013: 1161

Siffrorna speglar de frågor som läkare och annan sjukvårdspersonal ställer till Giftinformationscentral. Men även allmänhetens frågor till Giftinformationscentralen om tillbud med paracetamol ökar kraftigt, under samma femårsperiod från 3063 till 4173.

I båda fallen visar siffrorna bara fall där Giftinformationscentralen varit inblandad och de kan ses som ett minimiantal på hur många personer som förgiftas av paracetamol i Sverige.

– Det är alldeles för mycket och det har pågått alldeles för länge, säger Mark Personne som är överläkare vid Giftinformationscentralen, när jag ringer upp.

Rapporterna om att antalet förgiftningar med paracetamol slår nya rekord har blivit en lika säker som sorglig följetång i januari månads medierapportering. Varje år har läget förvärrats. För ett år sedan efterlyste Mark Personne åtgärder som att receptbelägga de största förpackningarna.

– Vår bedömning nu är att det inte räcker med enskilda åtgärder utan att det krävs ett helhetsgrepp, säger Mark Personne.

Frågan är komplex med allt från tonåringar som i tillfällig panik rycker åt sig de tabletter som finns i badrumsskåpet, till noga planerade självmord. I andra fall handlar det om människor med kronisk värk som ätit allt för många piller.

Anders Karlsten på Läkemedelsverket ser det ändå som en informationsfråga. Människor måste få kunskap om riskerna. Det finns få läkemedel där avståndet från verksam dos till förgiftning är så litet som för paracetamol.

– Det finns ju också ett viktigt behov av smärtlindring och paracetamol är ett säkrare preparat än andra värkmedel så länge det inte överdoseras, säger han.

Paracetamol är allt mer omdebatterat och granskas just nu av det europeiska läkemedelsverket EMA sedan flera studier pekat på tidigare okända neurologiska risker för foster.

För fyra år sedan granskade SvD användningen av värktabletter och kunde redan då visa att receptfria värkpiller som alvedon blivit det vanligaste självmordspillret bland unga tjejer.

SvD:s artikelserie 2010 ledde till en snabb partipolitisering där den medicinska frågan snabbt blev ett tillhygge för eller emot avregleringen av apoteksmonopolet.

De nya siffrorna visar att problemet ökat både före och efter avregleringen och förtjänar en alldeles egen bedömning.

Henrik Ennart

konserver

Den hårt kritiserade plastkemikalien bisfenol A kan troligen ge skador på lever, njurar och bröstkörtlar och en lång rad andra effekter kan inte uteslutas.

Det förklarar EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet EFSA som på fredagen offentliggjorde resultatet av en genomgång av de senaste årens forskning kring plastkemikalien som tidigare stoppats för användning i nappflaskor.

Som en följd av granskningen föreslås den nuvarande rekommenderade säkerhetsmarginalen bli tio gånger större än tidigare.

Enligt Efsa som gått igenom mer än 450 studier visar rapporten att  ”exponering för BPA troligen negativt påverkar njure och lever, likaväl som det påverkar bröstkörtlar.”

Det finns också en risk för att BPA kan påverka ”reproduktions-, nerv-, immun-, ämnesomsättnings- och hjärt- och kärlsystem, samt bidra tillutvecklingen av cancer.”

Efsa betonar att kunskapen om bisfenols hälsoeffekter är ofullständig och håller på att växa fram. Även om kopplingen till cancer inte anses sannolik för närvarande bidrar möjligheten i sig till ”en övergripande osäkerhet vad gäller riskerna med ämnet”, skriver EFSA i ett uttalande.

Som en följd av detta rekommenderar EFSA att det tolerabla dagliga intaget av bisfenol tillfälligt minskas med en faktor 10.

Samtidigt intygade EFSA att hälsorisken för alla enskilda befolkningsgrupper är låg, något som även gäller foster, spädbarn, små barn och vuxna där den nuvarande exponeringen ligger under de nya rekommendationerna.

Bisfenol A är en av världens vanligaste plastkemikalier. En lång rad forskarlarm de senaste åren har lett fram till ett förbud mot bisfenol A i nappflaskor. Kemikalien finns också i exempelvis kassakvitton och i vissa vattenledningsrör. Men den viktigaste källan är sannolikt den lack som skyddar insidan av konservburkar. När jag och några andra SvD-reportrar häromåret åt en konservburksdiet steg halterna av kemikalien i urinen dramatiskt.

Bisfenol A har blivit något av en symbol för frågan om hormonstörande kemikalier. Det regelverk som under många år legat till grund för godkännande av sådana ämnen tar inte hänsyn till hormonella risker med exponering under lång tid av låga doser, utan utgår ifrån risken för akut förgiftning.

Test på försöksråttor har i många fall visat på hormonella störningar och skador på hjärnan och nervsystemet, fortplantning och en ökad risk för fetma.

Rapporten ska nu ut på remiss fram till den 13 mars innan formellt beslut klubbas.

Henrik Ennart

lask

I de senaste årens debatt kring farorna med socker och snabba kolhydrater har isoglukos – eller High fructose corn syrup (HFCS) som en vanlig amerikansk variant kallas – ofta pekats ut som ett värstingsocker, vanligt i sötade läskedrycker.

Hittills har isoglukos bara haft en marknadsandel på omkring 5 procent i EU. Men enligt en färsk analys från Agribenchmark väntas isoglukos snart ta över en tredjedel av hela den europeiska sockermarknaden från vanliga sockerproducenter.

Ändrade importkvoter under 2016 och 2017 gör att EU:s sockermarknad kommer att bli översvämmad av isoglukos  (HFCS).

Följden kan bli en hälsomässig katastrof.

Den kände fetmaforskaren David Ludwig vid Boston children’s hospital har till exempel pekat ut HFCS som en huvudorsak till hela den amerikanska fetmaepidemin.

Det flytande sockret framställs av främst majs men även av vete och skiljer sig från vanligt socker genom att det tas upp ännu snabbare i kroppen.

Vanligt socker består till lika delar av glukos och fruktos. Glukos använder kroppen som bränsle och är inte det största problemet. Det är däremot fruktos som måste hanteras av levern och där till stor del lagras in som fett.

HFCS framställs industriellt i en noggrant hemlighållen kemisk process och anses av en tämligen enig expertis vara värre än vanligt socker genom att det har en obalans där det består till 55 procent av fruktos och 42 procent av glukos. Till skillnad från socker i naturliga källor som betor och frukt är fruktosmolekylerna inte bundna till glukosen – och ännu mindre till fibrer – utan rör sig fritt och kan därför mycket snabbt tas upp i kroppen.

En annan ledande men också kontroversiell sockerkritiker, professorn i pediatrik vid University of California Robert Lustig, har kallat socker i höga doser för ”giftigt” och HFCS som ”det mest åtalbara problemet i vår kost”.

På grund av handelskvoter har detta värsting-socker hittills varit relativt sällsynt inom EU med en marknadsandel på 5 procent. Men snart blir det ändring på det.

2016 och 2017 avvecklas en mängd importkvoter och en hittills ouppmärksammad följd är enligt den nya marknadsanalysen från Agribenchmark att det blir fritt fram för isoglukos som inom en snar framtid bedöms ha tagit över 30 procent ev den europeiska sockermarknaden. Att det inte blir mer avgörs helt enkelt av tekniska svårigheter med att inlemma detta billiga industrisocker i fler produkter.

HFCS är mycket billigare att använda, dels för att det är åtta gånger sötare än vanligt socker och dels för att produktionskostnaderna i USA hålls ned av stora federala jordbrukssubventioner.

För att konkurrera med billig isoglukos måste Europas traditionella sockerproducenter sänka priset med 40 procent. ”Sockerindustrin måste inse att det blir svårt – eller omöjligt – att motverka”, skriver författarna till rapporten.