Regeringskris i Japan: Det kan inte gärna bli ännu veligare

Medan världens uppmärksamhet är på andra håll har regeringschefen i världens näst största ekonomi – premiärminister Yukio Hatoyama i Japan – givit besked om att han avgår.

Hatoyama har lett Demokratiska partiet (DP), som vann underhusvalet stort i höstas och därmed bröt Liberaldemokraternas (LDP) evighetslånga maktmonopol. Äntligen skulle Japan bli en lödigare demokrati med en regering som granskas av en regeringsduglig opposition och där det sker maktväxling med någorlunda jämna mellanrum. Tidskriften Time utsåg Hatoyama till världens sjätte mäktigaste man. Nu har systemet malt ned honom också. Han fick ännu kortare tid på posten än sina närmaste tre företrädare, inte ens ett år.

Nåväl, Hatoyama har stått för en god del av nedmalandet själv. Han har haft en stor majoritet i underhuset, men han har haft lika svårt att fatta beslut som att lägga ut en begriplig kurs. DP är en i stort sett lika brokig koalition som LDP och har klent med förenande idéer. Man är lite mer skeptisk mot USA, lite mer för en större offentlig sektor, lite mer för att dämpa ämbetsmännens makt.

Fast med en statsskuld på väg mot 200 procent av BNP är det inte lätt att expandera staten, ämbetsmännen är listigare än somliga tror – och det ligger egentligen inte i Japans intresse att öka friktionen med USA. Allra helst inte när det nordkoreanska vapenskramlet ljuder hotfullt över Japanska sjön. Det var också när Hatoyama insåg att ett vallöfte om att flytta en amerikansk helikopterbas från ön Okinawa inte är realistiskt att driva igenom som hans ställning blev ohållbar.

Ett land av Japans tyngd behöver ett betydligt säkrare ledarskap. Om inte den japanska ekonomin får upp ångan och statsfinanserna under bättre kontroll kan landet snart bli en problematisk och destabiliserande kraft för världsekonomin. Det positiva med Hatoyamas fall är att hans efterträdare knappast kan vara veligare och osäkrare. Dessutom ser det ut som om den grå eminensen Ichiro Ozawa, DP:s motsvarighet till Deng Xiaoping, tackar för sig tillsammans med premiärministern. Det skapar handlingsutrymme för dem som komma ska. Ett försiktigt men dock glädjebud från det uppgående underskottets land.