UK: Lib/Labsamarbete uselt för alla utom de konservativa

Projektet New Labour har handlat om makt och inte så värst mycket annat under ganska lång tid nu, och Gordon Browns senaste manöver bär syn för sägen. Han lovar att avgå som partiledare och premiärminister (men först i höst): allt för att göra det möjligt med en rödgul pakt mellan Liberaldemokrater och Labour.

En sådan regering skulle vara bedrövlig i alla avseenden så när som på det konservativa partiets snävaste egenintresse.

Lib Dems och Labour är bägge förlorarpartier och har inte majoritet tillsammans. De kan ta stöd hos skotska och walesiska nationalister, men vem tror att dessa snävt inriktade regionala partier har förmåga att ta ansvar för de tuffa beslut som budgetläget kräver? De vill ha ökade utgifter, inte minskade. Det är utomordentligt svårt att se att en Lib/Lab-regering kan innebära annat än förlorat förtroende på marknaderna, höjda räntor, ständig politisk friktion och så småningom regeringskris. Och hur skulle det gå i ett nyval? Ja, vem vet. Men Tories hade bara behövt 16 000 röster mer i torsdags så hade man fått egen majoritet.

I detta scenario blir de brittiska väljarna de stora förlorarna. Krispolitiken blir vag och osäker, vilket leder till att det blir nödvändigt med ännu mer drakoniska beslut längre fram.

Liberaldemokraterna och Nick Clegg kommer också att få det hett om öronen. I stället för att bidra till förnyelse bidrar man till att makthavarna sedan 13 år kan klamra sig kvar. Sannolikheten att Lib Dems ska få bra betalt för detta när det drar ihop sig till nyval är ungefär lika stor som att Gordon Brown har annonserat sin avgång utifrån pur godhet och oegennytta.

En annan intressant effekt kan gälla just de skotska och walesiska partierna. Om de stöttar en Lib/Lab-minoritet i syfte att tillskansa sig fördelar för sina regioner kommer det med stor sannolikhet att elda på den engelska opinion som undrar varför det ska finnas skotska och walesiska folkförsamlingar där engelska väljare inte har någon talan, medan skottar och walesare fortsätter att delta i styret av England från Westminster. De som efterlyser ett särskilt engelskt parlament kommer att få vatten på sin kvarn. (Tories har glasklar majoritet i de engelska valkretsarna.)

Återstår en vinnare: David Cameron. Han blir offret för sinistra manipulationer, får tlllfälle att driva offensiv oppositionspolitik och blir med stor sannolikhet segrare i ett nyval hösten 2010 eller våren 2011. Gott så. Men det är inte värt priset.