Osolidariskt att bry sig om följderna!?

Vänsterbloggaren Peter Andersson kommenterar min söndagskrönika om skolan genom att polemisera mot dem som är emot att alla elever ska få bästa möjliga chanser att lära och utvecklas. Frågan är bara vilka de här personerna är.

Personligen ser jag skolan som en av de viktigaste – potentiella – arenorna för social rörlighet och klassresor. och jag har jag om och om igen lovordat de socialdemokratiska skolpolitikerna i Haninge som står för höga förväntningar på alla barn, även de som kommer från områden med stora sociala problem.

Problemet är att så många i vänstern är så ljumma inför denna politik och så mycket mer intresserade av ”progressiv” pedagogik som inte vill att barnen ska utmanas utan ”bekräftas” och är nöjda med att ursäkta dåliga resultat och inte vill tala om personlig växt.

Men att skolan ska ge alla elever chansen är inte detsamma som att låtsas att alla individer är likadana. Och att vägra en skoltrött 16-åring att få en ordentlig yrkesutbildning och i stället insistera på tre ytterligare år i skolbänken är inte detsamma som att ge chanser och vara bussig, det är att gå in i rollen som besserwisser och översittare. Följaktligen har inte heller Andersson något att säga om alla dem som i dag drabbas avc politiken och och blir utan examen från gymnasiet: i hans politiserade världsbild tycks det bara vara den goda viljan som räknas.