Krokodiltårarna flödar på DN Kultur

”Konservatismen var bättre förr. Konservatism har mycket värdefullt att erbjuda, men den konservatism vi möter i dag är helt undermålig jämfört med hur den en gång såg ut.” Det där måste vara en av de alla mest utslitna troperna i svensk opinionsjournalistik. Kulturradikala debattörer hycklar om kontrahenter från en gången guldålder men har aldrig någonsin ett generöst ord att säga om meningsmotståndare i dag. (Medan det är helt normalt att liberaler eller konservativa tar av sig hatten för vänsterskribenter – se till exempel Magnus Erikssons recension av Stefan Jonssons nya bok i SvD Kultur häromdagen, är det som om vänsterns skribenter var konstitutionellt oförmögna att skicka en endaste blomma tillbaka. Exempel jag missat emottas med tacksamhet.)

I dag är det DN Kulturs Lars Linder (ej on line vad jag kan se) som häcklar Johan Lundberg på Axess samtidigt som han gråter krokodiltårar över Sven Stolpe. Men vänta, hur var det nu det brukade låta om Stolpe på DN:s kultursidor då Stolpe var i livet? Var det idel erkännsamma ord som präglade den tidens kommentarer? Kanske ändå inte.

Kulturradikalismens apostlar spelar gärna vidsynta och toleranta men om det är något som den senaste tidens debatter, ofta med den stridbare Johan Lundberg som en av deltagarna, har visat så är det att toleransen är minimal för uppfattningar utanför huvudfåran. Lars Linder beklagar sig över att alla reellt existerande kulturkonservativa – till skillnad från de giganter som fanns förr eller någon annanstans, överallt utom här och nu – håller en ”grälsjukt gubbsur ton”.

Envar kan jämföra Lundbergs kvalitetskrav och frejdiga temperament med Lars Linder utmattade fromlerier och dra sina egna slutsatser om vilken tanketradition som den senare egentligen kläder i ord.