Vilken historia!

Dick Harrison slår huvudet på spiken i Expressen i dag. I sin artikel håller han räfst och rättarting med idéerna om ny läroplan i historia för grundskolan. Det finns inte tid för allt gammalt tjafs nuförtiden, menar förlagsställarna: Därför bort med greker och romare, vikingar och korsfarare. I stället ska det vara fokus på 1900-tal, industrialism, kolonialism och avkolonisering och så naturligtvis postmoderna utläggningar om historieskrivning som maktutövning.

Eleverna ska alltså få reda på att lugubra intressen har gagnats av att historieundervisningen handlat om Ansgar och heliga Birgitta – men de ska inte få reda på något om Ansgar och Birgitta själva. Sådana figurer är för gamla och mossiga.

Lite grand om världen före föräldraförsäkringen och Che Guevara ska väl barnen fortfarande få sig till livs, men det kan bli lite grand för dem som att hoppa in i en film mitt i. Man ser och hör vad personerna gör, men man får inte bakgrunden klar för sig och får inte hjälp att se de riktigt långa linjerna. På mig låter det som motsatsen till kunskapsskola.

Redan de gamla grekerna insåg att den sortens historielöshet var en dålig idé. Fast dessa gamla greker ska barnen inte få veta något om.