PJ Anders Linder
Jag önskar att jag kunde säga att jag var ärligen förvånad över att det går så dåligt för Alliansen i mätningarna – nu senast gås det kräftgång hos Expressen/Demoskop – men jag är tyvärr inte så häpen. På något sätt tycks allianspartierna ha accepterat att det är deras roll att vara slagpåsar och ta emot stryk varje dag. Är det inte sjukförsäkringen så är det pensionerna, vargarna eller Saab.
Var finns motelden? Var finns kritiken av samhällsproblem, som Per Schlingmann brukar tala om? Var finns frågorna om oppositionens alternativ? Och om det anses vara medierna som är problemet, var är aktiviteten i de egna kanalerna?
Vi har några veckor av kyla och elproblem bakom oss. Det borde ha kunnat bli utgångspunkt för en intensiv debatt om energiförsörjningen: Var är elöverskottet som de rödgröna talat om? Vad skulle Miljöpartiets krav på snabbavvecklad kärnkraft ha betytt i praktiken?
Hur kan Socialdemokraterna få komma undan så lätt i pensionsdebatten? De är också för bromsen och sänkningen av pensionerna under 2010, eftersom det är en del i den pensionsöverenskommelse om de etablerade partierna gemensamt står bakom. Och hur kan de få påstå att de vill ha samma skatt på pensioner och förvärvsinkomster, när deras budgetalternativ innebär hårdare beskattning av pension än av lön?
Och var finns frågorna till de rödgröna om Afghanistan, brottsbekämpningen och skolan? Fredrik Reinfeldt talade om trygghet mot brott i sitt jultal för jag vet inte vilken gång i ordningen, men när blir brottsbekämpningen en profilfråga på riktigt?
Mycket är riktigt skapligt med den borgerliga poltiken i sak, men vad i all världen har hänt med viljan att sätta agendan, förändra och få förnyat förtroende!!??