Den verkliga omfördelningsbluffen

Den tappre Harald Klomp i Uppsala har uppdaterat sin sajt jobbskatteavdrag.se så att man nu också kan räkna nu vilka effekterna blir när jobbskatteavdragets fjärde steg har trätt i kraft vid årsskiftet. Alla kommunalskattesatser för 2010 är inte tillgängliga ännu, varför han använder 2009 års nivå; det förändrar inte räknestycket i grunden.

Resultaten är rätt remarkabla. En tjänsteman med 30 000 kronor i månadslön får nästa år 2 502 kronor mer kvar i plånboken (av en oförändrad inkomst). Det mesta beror på jobbskatteavdraget på 1 752 kronor i månaden, men även höjningen av brytpunkten för statlig skatt spelar in. Notan för inkomstskatt är 25 procent – 25 procent! – lägre nästa år än den var 2006. Det innebär en förbättring på kort tid för löntagarhushåll som man knappast har sett motstycke till.

Den som har låg lön, 20 000 kr/månad, har också fått sänkt inkomstskatt med 25 procent och betalar 1 454 kronor mindre till staten varje månad. Den absoluta lejonparten beror på jobbskatteavdraget.

Klomps räknesnurra syftar främst till folkbildning om jobbskatteavdraget, men man kan roa sig även med andra sorters skatteuträkningar. Själv kom jag att tänka på Mona Sahlins påståenden i Korseld häromveckan om att regeringen skulle ha avskaffat snart sagt allt vad omfördelande skatter heter. Well, låt oss räkna….

Med 20 000 kronor i månadslön betalar man numera 4 406 kronor i månaden i inkomstskatt. Den som har mycket högre lön än så, säg en företagsledare med 80 000 kronor i månaden, betalar 34 637 kronor per månad. Det är nästan åtta gånger så mycket, vilket innebär cirka 360 000 kronor mer i inkomstskatt varje år. Om man lägger till arbetsgivaravgifterna och räknar rakt av på 31,4 procent på hela bruttolönen visar det sig att höginkomsttagaren sammanlagt betalar 717 084 kronor om året i skatt på sitt löneutrymme, medan låginkomsttagaren betalar 128 232 kronor. Höginkomsttagaren levererar alltså 588 852 kronor mer om året till statskassan.

De flesta, jag själv inkluderad, tycker att det är rimligt att den som tjänar mer också betalar mer i skatt, och man kan ha olika åsikt om ifall knappt 600 000 i högre skatt för den som tjänar bättre är den rätta och rimliga nivån. Men att hävda att progressiviteten har utraderats ur systetemet av en skamlös borgerlig regering, det kan man ta mig tusan inte göra. Det är ren verklighetsförfalskning.