Borgerligt alternativ eller KDS 2.0?

Kristdemokraterna måste bestämma sig: Antingen blir man ett brett borgerligt frihetsparti med rötterna i civilsamhället eller så blir man ett parti för kristna miljöpartister. Det skriver Johan Ingerö på SVT Opinion. Jag kan bara hålla med.

EU-valrörelsen blev en sorts återfall i KDS-ande: till hälften förbudspolitik, till hälften allmänna budskap om en bättre värld. Det är omöjligt att se vem som ska attraheras av den profilen. Ingerö är missnöjd med att Ella Bohlin fick stryk av Alf Svensson, men jag undrar om KD hade klarat fyraprocentsspärren ifall inte Svensson hade funnits på listan.

Ju mer Moderaterna väljer mittenstrategin och ha kroppskontakt med Socialdemokraterna, desto större blir behovet av och utrymmet för ett genuint borgerligt parti. KD har en del reflexer och en hel del bra företrädare som ger partiet chans att ta vara på den möjligheten, men det är ingalunda säkert att så sker. Partiets riksting i nästa vecka blir en intressant signal om hur det ska gå: uppåt med borgerlig profil eller ner i källaren med KDS 2.0?