PJ Anders Linder
I eftermiddags var jag med i P1:s Studio ett och diskuterade svårigheterna för Gordon Brown. I början av veckan redde han ut en akut kris internt i Labourpartiet, men han lär ha många liknande prövningar framför sig. Det gick oändligt uselt i EU-valet och i de regional- och lokalval som ägde rum samtidigt. I opinionsmätningarna får Labour ungefär hälften så stort stöd som Tories.
Ända från början har Brown saknat den auktoritet som kommer genom en tydlig valseger. Han fick inte väljarnas förtroende personligen utan utsågs av partiet: Han ärvde 10 Downing Street av Tony Blair.
Och nu växer tvivlen kring hans andra källa till auktoritet: åren som Blairs finansminister. De två ökade stödet till den offentliga sektorn, men det blev inte mycket till strukturreformer av utan de skickade in pengarna i samma gamla ineffektiva arrangemang. Den offentliga sektorns andel av BNP har ökat kraftigt utan att människor känner att de får mycket mer för pengarna. Nu, mitt i krisen, håller underskotten på att bli astronomiska. Framtida skattehöjningar väntar – och skulden hamnar hos Brown,
Kanske får han sitta kvar till det bittra slutet, kanske resignerar man i Labour och tar hellre en valförlust senare än förr. Men hur han ska manövrera sig fram till en valseger och förnyat förtroende, det är åtminstone jag inte människa att se.