När det nu är mobiliseringsval, varför då inte mobilisera!?

Vänsterpartiet kollapsar jämfört med 2004. Miljöpartiet går kraftigt framåt. Junilistan reduceras till en tredjedel, Piratpartiet susar in i parlamentet. Hur hänger det här ihop egentligen? Har junilistefolket gått och blivit piratpartister?

En del har säkert blivit det. Men strömningarna förklaras framallt av det låga valdeltagandet. I riksdagsval, med deras höga valdeltagande, handlar mycket om att partierna byter väljare med varandra. I EU-val, med hälften så högt valdeltagande (det ser ut att bli drygt 40 procent), handlar det mycket mer om att mobilisera de egna, att få dem att gå till valurnorna.

Jag tror att Lars Ohly har rätt i att EU-motståndare som stödde V och Junilistan förra gången har stannat hemma i år. Rent EU-motstånd är ute. I gengäld har Piratpartiet mobiliserat nya väljargrupper.

Mot den bakgrunden frågar man sig: Hur har Moderaterna tänkt att deras inrikespolitiskt färgade svenska modellen-kramande kampanj skulle mobilisera borgerliga väljare? Varken kärnväljarna eller de varma EU-vännerna (som ibland är samma personer) kan ha blivit riktigt upplivade av vad de fått höra.