PJ Anders Linder
Ingen kioskvältare, precis. I alla fall inte i Sverige.
I Japan är det häftigare. Det är inte var dag som ledaren för oppositionen i världens näst största ekonomi tvingas kasta in handduken.
Ozawa hade förtvivlat gärna velat hänga kvar till nästa parlamentsval, som äger rum senast någon gång i höst. Allt tyder i dag på att de styrande liberaldemokraterna (LDP) kommer att få jordens omgång av väljarna och att Demokratiska Partiet i Japan (DPJ), där Ozawa varit partiledare, kommer att ta över. LDP har styrt Japan sedan mitten av 1950-talet med undantag av några månader 1993, och Ozawa hade självklart velat avsluta sin karriär med att räcka lång näsa åt de gamla partikamraterna i LDP.
I stället hann en korruptionsaffär i kapp honom. Ödets ironi. Skandaler brukar ju vara LDP:s specialgren.
Om partiledarskiftet spelar någon roll för DPJ:s utvckling och profil återstår att se. Det skulle förvåna. Partiet är en brokig skara vars enda gemensamma nämnare är missnöjet med LDP, och det är svårt att se att partiet ska komma ut ur valrörelsen med ett tydligt eller ens begripligt förändringsmandat. Redan maktskiftet har för all del sina poänger – it’s time for a change! – men vad Japan verkligen betyder är ett parti- och politikskifte och dit är det en bra bit kvar.