Odell retirerar under utsändande av rök

Reträtt under utsändande av rök. Det är vad Mats Odell ägnar sig åt på Brännpunkt i dag. Tillsammans med partistyrelseledamoten i KD, Stig Claesson, skriver han att regeringens färska direktiv till AP-fonderna om att motverka rörliga chefslöner inte har något med politisering att göra, att nyanser har kommit bort i debatten och att AP-fondsstyrelserna fortsatt har det fulla ansvaret för pensionskapitalets förvaltning.

Hur menar Odell? I de nya direktiven står att AP-fonderna ska verka för att regeringens riktlinjer (inga rörliga ersättningar) ska ”tillämpas så långt som möjligt”. Antingen gäller detta, och då är det politisk styrning. Eller så har AP-fondernas styrelser det fulla ansvaret, och då betyder inte instruktionen någonting.

Logiskt hänger det helt enkelt inte ihop. Vad ska man då dra för slutsats? Ja, det finns väl bara en: Regeringen ville visa opinionen att man är emot bonusar, och då samtidigt få tyst på oppositionen, men i instruktionen till AP-fonderna blev man lite för entusiastisk och gav politiska direktiv, vilket man nu ångrar. Det viktiga var ju inte hur AP-fonderna skulle agera i de privata bolagen utan att regeringen fick visa var man står i bonusfrågan. Så nu signalerar Odell till allmänheten och fondstyrelserna att instruktionen inte har varit tänkt att uppfattas bokstavligen.

Allmänheten kan kanske leva med det, men AP-fondsstyrelserna försätts i en väldigt besynnerlig situation. Dels finns det nya direktiv som befaller dem att göra vad de kan för att avskaffa rörliga lönesystem. Dels finns ett ministeruttalande som säger att de där direktiven ska man inte ta alltför allvarligt. De som säger att man inte behöver eller ens får följa direktiven, eftersom de sannolikt strider mot AP-fondslagen, får vatten på sin kvarn av Odell, men det här känns inte som ett vidare professionellt sätt att sköta statens ägarstyrning.

Det enda rimliga är att regeringen gör om direktiven.

Det känns visserligen skönt att Odell talar om att han inte har för avsikt att politisera förvaltningen av AP-fonderna – till exempel i form av branschpolitik eller regionalpolitik – men problemet är att han har ställt till med ett principgenombrott som gör det mycket svårare för de borgerliga att säga nej till AP-fondsäventyr från vänster den dagen något sådant kan bli aktuellt. Odell må inte ha några som helst ambitioner att socialisera eller detaljstyra, men direktiven om rörliga löner gör det lättare för de rödgröna att en dag göra det.

Därför håller det inte med tystnad och ”tiden läker alla sår”. Direktiven måste skrivas om.