Ska vi tvinga alla 17-åringar att plugga algebra?

Robert Noord håller inte riktigt med mig om Jan Björklunds förslag till nytt gymnasium är bra. Han tycker att det är en kapitulation att yrkeslinjerna inte längre ska ge allmän behörighet till högskolan. Om en grundskoleelev inte vill lära sig läsa avbryter man väl inte läsundervisningen? Alla kan lära sig, och det gäller för systemet att erbjuda så starkt stöd att alla också lär sig.

Här finns kanske trots allt en skillnad oss emellan. Jag håller med Noord om att skolan bör utgå från att alla barn kan lära sig så mycket att de blir fungerande medborgare: skriva, läsa, räkna, begripa och tala vardagsengelska, resonera logiskt, känna till grunderna i vårt statsskick och vårt demokratiska system. Alla, uppfattat som 100 procent, kommer säkert aldrig att klara allt detta, men skolan ska ha som hållning att det är möjligt för praktiskt taget alla och att man förväntar sig det av praktiskt taget alla och är beredd att stötta alla.

Men det är en sak att inte ge upp försöken att lära en 10-åring läsa, det är något helt annat att tvinga en skoltrött 17-åring (i en frivillig skolform!) att läsa litteraturhistoria och algebra. Det är trots allt mellan en tredjedel och en fjärdedel av gymnasisterna som hoppar av gymnasiet i dag, och då är rimligen andelen ännu högre på yrkesprogrammen. Det blir till sist en besvärjelse utan verklighetsförankring att kräva att de alla ska läsa så mycket teori att de utan vidare kan fortsätta på universitet. Högskolorna är redan förtvivlade över medelkvaliteten på nya studenter.

Den goda viljans teori blir en brutal praktik. Bättre att låta yrkesprogrammen vara yrkesprogram och ge alla som vill chansen att komplettera med teoretiska studier göra det!