Liberalkonservatism är nog ändå ingen dum idé

Om man som moderator får säga det – så blev det en riktigt spänstig diskussion mellan Johan Norberg och Roland Poirier Martinsson när Timbros frihetsvecka startade i går kväll. Som jag sade i min avslutning: Den stora vinnaren för kvällen blev varken Johan eller Roland utan publiken. Här erbjöds food for thought.

Johan talar för liberalism och principer, Roland för konservatism och pragmatism. Rubriken var ”Kampen om kapitalismen”, men debatten handlar mer om i vems hamn som kapitalismen vilar tryggast än om kapitalismens brister och förtjänster. På den senare punkten är de rätt överens.

Vad är de oense om? Jag uppfattar det som att det handlar i hög grad om hur man ska förstå individen. Johan ser henne som ett starkt subjekt, som kan forma sina livsprojekt och allianser på egen hand. Roland ser henne blomma ut först i gemenskaper och samspel med andra. Bägge sätter värde på civila gemenskaper och bägge sätter värde på frihet. Debatten hade blivit ganska annorlunda om Johan varit den sorts libertarian som inte bara vill tillåta utan också bejakar lössläppthet och utagerande – eller om Roland hade varit den sorts konservative som gärna vill ta staten till hjälp för att driva igenom sin moral.

Fredrik Segerfeldt verkar inte riktigt ha hört på när Roland tog ut avstånd till den sortens konservatism.

Dick Erixon ser i ett par intressanta blogginlägg – dels detta, dels det här – goda poänger hos både Johan och Roland. Det gör jag också.