Wanja L-W är det lilla problemet för S

Nu riktar Rörelsen sina kanoner mot Wanja Lundby-Wedin. Hon ska få bära hundhuvudet för kollapsen i opinionsmätningarna. Det är att göra det lätt för sig.

Det är klart att den massiva mediebevakningen kring WLW:s insats i AMF Pension, och diskussionen om hur hon kan sköta LO när hon har 24 styrelseuppdrag att hantera, har skadat förtroendet för såväl hennes person som Socialdemokraterna. LO och SAP är trots allt som ler och långhalm.

Men enskilda politiska historier, hur stora de än vara månde, brukar aldrig ge upphov till den här sortens mäktiga scenföränringar i opinionen. Om det finns ett hyggligt grundförtroende för ett parti påverkas inte stödet i den här utsträckningen av en person eller en händelse.

Problemet för S är att grundförtroendet saknas, och då blir WLW-frågan en utlösande faktor.

Mona Sahlin inger inte förtroende som ledare för ett land i ekonomisk kris. Jämfört med Fredrik Reinfeldt känns hon som en lättviktare. Man kan tycka att det är paradoxalt; hon har ju mycket längre erfarenhet i den politiska hetluften än vad han har. Men hon har inte använt tiden till att investera i politikens tunga kärnfrågor, och nu upplevs hon väga för lätt.

Mona Sahlins rådgivare inger inte förtroende. Thomas Östros är bara arg och aggressiv. Ibrahim Baylan verkar vilsen. Wanja Lundby-Wedin har inte mycket att bidra med just nu. Den ende som det är verklig stadga i är Sven-Erik Österberg, men han hålls i bakgrunden.

De rödgröna inger inte förtroende. Det är en sak att ställa ut vidlyftiga löften om klimatpolitiken när det är högkonjunktur och det går finfint i ekonomin. Det är en annan att satsa på samarbete med MP och V mitt under brinnande finanskris. Vem tror att Lars Ohly har något vettigt att erbjuda när det gäller att få bankerna att fungera, att få företagarna att tro på framtiden eller att få statsbudgeten att hålla ihop någorlunda?

Politiken har inte ingett förtroende. S fick så mycket gratis under Alliansens första båda år, och man slutade tänka. Nu har man ingen trovärdig linje som framtidsalternativ, och när man satsar på skattepopulism lyckas man bara skrämma upp medelklassen.

Wanja Lunby-Wedin må vara en del av problemet. Men utmaningen för S är väldigt mycket större än att hitta ett annat styrelseuppdrag åt henne än det i AMF Pension.