Sven-Erik Österberg plankar Da Vincikoden

Det blir rena Da Vincikoden när Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, Sven-Erik Österberg, ska lägga ut texten om IF Metalls nya avtal på debattsajten Newsmill. Avtalet är en naturlig följd av regeringens infama ränksmideri, hävdar Österberg, och resonemanget går ungefär så här:

1. De borgerliga har den långsiktiga ambitionen att skapa ”en ny form av låglönemarknad” i Sverige.

2. Regeringen Reinfeldt inser att låga A-kasseersättningar gör att den som blir arbetslös tvingas ta ett jobb till mycket låg lön.

3. Regeringen försämrar A-kassan.

4. Regeringen vägrar att satsa mer pengar på arbetsmarknadsutbildningar.

5. IF Metall, vars medlemmar drabbats av många varsel och uppsägningar, väljer att gå med på ett avtal ”som öppnar upp för lönesänkningar”.

6. De borgerliga skrockar skadeglatt och noterar att det första steget på vägen mot den hett eftertraktade låglönemarknaden har tagits.

För ett tag sedan var det ekonomin som var överhettad, nu tycks det vara socialdemokratin.

För det första: På vilket sätt skulle det ligga i en borgerlig regerings intresse att sänka lönerna för metallarbetare? Lägre löner ger lägre skatteintäkter och mindre resurser till välfärd, och låginkomsttagare brukar inte vara så pigga på att rösta borgerligt. Det är en sak att det nog vore bra om ingångslönerna på arbetsmarknaden var lägre, så att folk får en bättre chans att få jobb över huvud taget. Men ingen minister med vett i skallen ser det som ett självändamål att trycka ner lönerna för bra betalda yrkesarbetare. (Tvärtom har det väl varit regeringens strategi att värva dem som väljare genom att sänka deras skatter.)

För det andra: Österberg har fel när han låter påskina att regeringen har genomfört stora sänkningar av ersättningsnivåerna i A-kassan. Den högsta dagersättningen har för all del sänkts från 730 kr/dag till 680 kronor/dag, men även under S-tiden gällde den högre nivån bara de första 100 ersättningsdagarna. Skillnaden mellan den goda S-politiken och den onda allianspolitiken är alltså 50 kronor om dagen – före skatt – i hundra dagar. Knappast välkommet för den arbetslöse, men knappast något dråpslag.

Men sedan sker det ju numera ytterligare sänkningar av A-kasseersättningen till 70 respektive 65 procent av lönen efter 200 respektive 300 dagar? Det stämmer. Men då ska man komma i håg två saker:

i. En mycket liten andel av arbetslöshetperioderna varar så länge som 200 dagar.

ii. A-kasseersättningen sänks i procent efter 200/300 dagar, men taket räknas i kronor och sänks inte. Det förblir 680 kr/dag genom hela arbetslöshetsperioden. Medellönen i IF Metall kommer att vara cirka 23 000 kronor/månad under 2009. 70 procent av det motsvarar 730 kr/dag och ligger alltså fortfarande över taket; 65 procent motsvarar faktiskt prick 680 kr/dag. I kronor räknat sänks alltså ersättningen inte alls för medelmedlemmen i IF Metall, oavsett hur länge A-kasseersättningen betalas ut.

För det tredje har IF Metall avstått från att teckna kompletterande arbetslöshetförsäkringar för sina medlemmar, vilket många andra fackförbund har gjort.

Och för det fjärde innebär inte avtalet mellan IF Metall och arbetsgivarsidan några lönesänkningar utan en möjlighet till lokalt förhandlad arbetstidsförkortning, där timersättningen förblir densamma.

Riktar man ljuset mot Österbergs konspirationsteorier så löses de upp i intet.