S-tidningarna mer verklighetsnära än fackförbunden!

Byggnads och Handels och TCO och Gruvavdelningen i Kiruna med flera svingar vilt och ilsket (och ofta felaktigt), men den socialdemokratiska pressen är betydligt mindre kategorisk i kommentarerna till det nya avtal som IF Metall har tecknat med arbetsgivarna i industrin. Här finns faktiskt en glädjande insikt om att det inte duger att mässa gamla mantran om strukturomvandling och nej till all smidighet i ett läge när exportmarknaden fullständigt svimmat av. Att hemmamarknadsfacken inte vill se verkligheten i vitögat är bra ledsamt.

Att Widar Andersson i Folkbladet ger en eloge till förbundet och ordföranden Stefan Löfven är kanske inte så förvånande, men det är ändå lite överraskande att Östra Småland, Norrländska Socialdemokraten och Aftonbladet reagerar såpass välvilligt.

Göran Greider i Dala-Demokraten skriver fyndigt om ”Death Metal”, men även han öppnar för att det kan vara ett riktigt beslut som Löfven & Co har fattat.

Sydöstran är surare på ett mer förväntat sätt. Värmlands Folkblad verkar inte riktigt ha greppat vad överenskommelsen innebär.

Allt medan LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin bara blundar och hoppas att allt det hemska ska gå iväg. Hon nämner avtalet utan att ta ställning till det och vänder sedan omedelbart uppmärksamheten mot regeringen. Den måste göra något, dock ganska oklart vad. (Här har LO sällskap av de flesta s-tidningarna.)

Vad ingen nämner är att den svenska politiken redan har lett till enorma stimulanser av exportindustrin. Icke-medlemskapet i euron gör att den svenska valutan har kunnat rasa på ett rent häpnadsväckande sätt: Exporterande svenska företag får i dag två kronor extra för varje intjänad euro jämfört med hur det var innan krisen sköt fart. Jämfört med denna stimulans på flera hundra miljarder kronor betyder åtgärdspaket ingenting.

Att exportindustrin ändå går på knäna visar dels hur stor krisen är, dels att den är ett internationellt fenomen som svensk finanspolitik har mycket små möjligheter att påverka. Härmed inte sagt att regeringen ska göra ingenting, men den bör inte göra något annat än det som är konstruktivt och produktivt även på lång sikt.