Lägre inkomst men inte lägre lön

Överenskommelsen mellan IF Metall och Teknikföretagen beskrivs på de flesta håll som en sänkning av metallarbetarnas löner.

Ja och nej.

Avtalet öppnar visserligen för att ersättningen till de anställda reduceras med 20 procent – men ”under motsvarande andel av ordinarie arbetstid ska arbete inte utföras”.

Timlönen förblir alltså densamma. Däremot minskar de anställdas inkomst.

Det här kan tyckas vara hårklyveri, men så är det inte riktigt. Avtalet handlar inte om en lönesänkning i den bemärkelsen att en viss arbetsinsats plötsligt ersätts med ett lägre belopp; det handlar snarare om en förhandlad arbetstidsförkortning. Därmed faller till exempel professor Pontus Barunerhielms kritik om att det hela strider mot en grundtanke i den svenska modellen. Inte heller under detta avtal kommer arbetare att konkurrera med varandra genom att sänka priset på sin arbetskraft.

Däremot ger det företag fler möjligheter till flexibilitet i dagens extremt utsatta läge. Det kan spela stor roll för många enskilda verksamheters förmåga att härda ut under kritiska månader, och IF Metall-chefen Stefan Löfven förtjänar en stor eloge för att han vågat ta steget. Lita på att ytterkantsvänstern kommer att rasa mot överenskommelsen.

En annan kritisk synpunkt har varit att de anställda som accepterar arbetstidsförkortningen riskerar att få lägre A-kassa ifall kuren inte hjälper och företaget ändå måste varsla och säga upp. Men även här finns viktiga invändningar:

För det första är 80 procent av lönen bättre än a-kassa för många Metallmedlemmar, och det är inte sämre för någon.

För det andra kommer medellönen enligt Teknikavtalet att ligga runt 23 200 kronor i månaden (exkl tillägg) under 2009. (Det har jag räknat ut genom att multiplicera genomsnittslönen enligt Teknikavtalet för 2007, som jag har hittat i LO-förbundens lönestatistik, med de 3,2 respektive 3,5 procenten i löneökningar för 2008 och 2009 som avtalet stadgar.) Och 80 procent av 23 200 kronor är 18 560 kronor, dvs bara 140 kronor under den högsta inkomst som ersätts med 80 procent i arbetslöshetsförsäkringen.

Genomsnittsmedlemmen i Metall får därmed i praktiken samma A-kassa oavsett om han har sin vanliga inkomst eller den lägre inkomst dagens överenskommelse. Det säger ju i sig en hel del, inte minst om Metalls ovilja att teckna tilläggsförsäkringar, men det är en annan historia.