PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Det finns gott om exempel på att energipolitiken stimulerar till annat än tankereda. Ett exempel hittar man i dagens huvudledare i DN. ”En bra lösning 2010 är bättre än en dålig i dag”, skriver tidningen.

Däremot skriver man inte en stavelse om varför en energiuppgörelse 2010 skulle bli bättre än vad man kan komma överens om i dag.

Om det blir rödgrön seger 2010, tror då någon att en regering med ministrar från V och MP skulle komma överens med de borgerliga om utvecklingsmöjligheter för kärnkraften?

Om de borgerliga vinner, skulle då S komma till insikt om att det inte finns någon framtid tillsammans med V och MP och lättat kunna visa sitt egentliga, mer kärnkraftspositiva ansikte?

Det finns en myt om att det existerar ”ett äkta S” någonstans djupt där inne i den socialdemokrati man möter till vardags – ett parti som känner starkt för elförsörjningen och industrin och kan tänka sig utbyggd kärnkraft, ett parti som låter ungefär som Göran Johnsson och Stefan Löfven.

Så kan det möjligen se ut bland en god del av S-väljarna. Men i partileden är det annorlunda beställt. Socialdemokraterna har agerat mot kärnkraften under många år. Tänk bara på Birgitta Dahl och tankeförbudet, stängningen av Barsebäck, Göran Perssosn retorik.

Kanske kan kursen så småningom ändras. Man har sett en och annan svala.

Men i dag tyder inget, vad jag kan notera, på att Socialdemokraterna glatt skulle göra i opposition 2011 vad de inte har lust att göra i opposition 2009. Och om DN har uppfattat något så tiger de om det som muren.

Fler bloggar