Kulturkonservatism: ett alternativ till klassresa på tur-och-retur-biljett

Johan Lundberg avslutar starkt med en sista artikel i Expressens serie om kulturkonservatismen.

Han berättar om sin pappa, som kom från enkla förhållande i Norrland och via sanatorium och folkhögskola kämpade sig till en god utbildning. Han hade tur och mötte lärare som intresserade honom för Eyvind Johnson och Thomas Mann. Kulturradikala idéer om att sådant är borgerligt vrövel och att man bör möta människor där de står, dvs bekräfta vad de redan vet, kan och är, hade ännu inte slagit igenom på allvar.

Det som jag i dag kan fundera över, är vad som hade hänt med min pappa om denna förhållandevis senkomna kunskaps- och kultursyn med kulturradikala förtecken hade rått även i hans ungdom. Då hade han löpt en icke obetydlig risk att konfronteras med lärare som inte velat kränka honom med att rätta hans stavfel, som hade påpekat att en dåtida folkparksunderhållare som Bertil Boo var av lika hög kvalitet som Bach och att det inte fanns anledning att byta ut Sigge Starks romaner mot Sigfrid Siwertz och Homeros.

Johan Lundberg behandlar kulturarvet som något att upptäcka och erövra och anser att det är meningsfullt att tala om utveckling och fördjupning. Genom mötet med klassiker och kvalitet får man tillträde till nya referenssystem. Man kan se sammanhang och trådar genom tiden och reflektera och diskutera på ett mer sofistikerat sätt. Denna kulturkonservativa hållning är något helt annat än politisk konservatism, menar han. Vänster och höger borde kunna förenas i värdet av att individen får tillträde till de stora salarna – sedan är det resandes ensak vilka värden man vill engagera sig för.

Borde kunna? Ja. Kan? Well…. Visst finns det en kunskapsvänlig vänster i Sverige, även om den är liten (Göran Hägg, Gunnar Ohrlander…) – och visst är delar av högern rätt nyanslöst kulturradikal (jag kan inte räkna dem alla). Men när det gäller att värna skolan och den högre utbildningen som bildningskällor med höga förväntningar på eleverna förblir vänsterintresset beklämmande ljumt. Klassresorna blir inte upptäcktsresor med Johnson och Mann i bagaget, utan de sker numera på tur-och-retur-biljett.