Ge allmän bankgaranti!

Låt staten gå in som ägare i bankerna. Det föreslår fp-riksdagsmannen Carl B Hamilton. Syftet är inte att ta makten över finansväsendet, som en gång president Mitterrand försökte, utan att öka bankernas möjligheter att låna ut pengar. En bank får ju inte låna ut mer än en viss multipel av sitt egna kapital och tack var en statlig kapitalinjektion skulle bankerna kunna bevilja fler krediter.

När Sven-Otto Littorin rasar mot bankerna så skäller han under fel träd. ”Bankernas kreditgivning till företagen har den senaste tiden vuxit kraftigt”, säger till exempel Riksgäldens Daniel Barr på Riksgälden till TT. Handelsbankens vd Pär Boman har varit ute och sagt samma sak.

Utlåningen ökar, men det blir ändå problem för företag som behöver kredit. Detta eftersom lånemöjligheterna utomlands har minskat rejält, vilket innebär att många storföretag som haft utländska långivare nu kommer hem och tränger undan medelstora och mindre företag. Lånetrycket är stort, och kapitaltäckningskravet sätter gränser.

Dessutom kräver i många fall de som ska förse bankerna med krediter att deras kapitaltäckning är betydligt högre än den lagstadgade. Det krymper förstås utlåningsmöjligheterna ytterligare.

Hamiltons idé är att erbjuda bankerna att göra riktade nyemissioner till staten. Skattebetalarna får ett ägarintresse – och bankerna kan låna ut mycket mer, eftersom de får bevilja nya lån som är många gånger större än det nya kapitalet.

Vill man inte att staten ska bli bankägare – och till det finns goda skäl – kan man tänka sig att staten erbjuder förlagslån i stället. Sådana ger inte ägarmakt, men de fungerar i det här hänseendet som eget kapital och ökar utlåningsmöjligheterna.

Fast vad regeringen borde göra först av allt är att utfärda en generell garanti av 1990-talsmodell till banksystemet. Det skapar ökad säkerhet, vilket i sin lindrar dagens tryck på bankerna att höja kapitaltäckningen utöver vad reglerna föreskriver.