Finanskrisen är ingen allmän kris för marknadsekonomin

Eskilstuna-Kurirens Alex Voronov har hört mig och Göran Rosenberg diskutera marknadsliberalismen i Studio ett i dag på eftermiddagen. Voronov tycker att Rosenberg tecknar en felaktig verklighetsbild i sina inlägg där och i den DN-artikel som låg till grund för alltsammans. Jag kan bara hålla med.

Det har skrivits dödsrunor om ”nyliberalismen” redan från det att begreppet kom i omlopp för sådär 25 år sedan. Varenda gång det går dåligt i ekonomin har det varit ”nyliberalismens” fel: efter 90-talskrisen, efter Asienkrisen i slutet av 90-talet, efter dotcombubblans kollaps – och så nu under finanskrisen. Men visst har marknadsekonomin blivit alltmer av självklarhet under perioden.

Trenden har, som Voronov påpekar, varit långt ifrån entydig. Under Blair och Bush har staten tagit på sig nya uppgifter, och under Göran Persson var det rätt klent med nyliberalism. Om man nu inte tycker att Vård, Skola, Omsorg var höjden av laissez faire, förstås. Men samtidigt har viktiga marknader avreglerats, företagande blivit mer populärt och valfriheten ökat inom offentlig sektor. Marknaden har flyttat fram sina positioner, men det där ultraliberala ideologisamhället som Rosenberg refererar till har man inte sett röken av.

Den ekonomiska krisen som vi upplever i dag tycks bli djupare än de andra kriserna jag nämner ovan. Kanske kommer fler att vända sig mot marknadsekonomin.

Men.

Vi bevittnar inte en allmän kris för marknadsekonomin. Visst finns det anledning till självrannsakan om hur de finansiella marknaderna har fungerat och reglerats. Staten (huslån till fattiga, billiga pengar) och finansföretagen (orimligt risktagande, skadliga bonussystem) har hjälpts åt att ställa till det, och det måste få såväl politiska som kommersiella konsekvenser. Men vilka andra marknader krisar just därför att de är marknader? Syns några skäl att återreglera branscher som transporter och telekom? Att sätta grimma på världshandeln? Nej.

Vi har all anledning att hoppas att det inte uppstår marknadsfientliga opinioner som försöker stoppa konkurrens, frihandel och enskilt ägande. Var skulle utvecklingsländerna ha varit utan renässansens för öppenhet och kapitalism? Hur skulle vårt eget välstånd ha sett ut om inte avregleringar hade befriat produktiviteten och lagt grunden för 1990-talets och 2000-talets tillväxt?

Det behövs alltid en bra balans mellan stat, samhälle och marknad. Kanske behöver balansen justeras på vissa punkter som ett resultat av vad finanskrisen lär oss, något annat vore väl halssatrrigt att hävda. Men att någon skulle vara betjänt av ett återvändande till slutna ekonomier, mindre handel, statliga monopol och valfrihetsförbud i det offentliga? Icke.