Lång kulturskymning inför 2014

Jan Gradvall är ofta en fröjd att läsa och dagens artikel i Expressens serie om kulturkonservatism utgör inget undantag. Hans vänliga lustmord på de svenska städer som vill bli EU:s kulturhuvudstad 2014 är utomordentligt underhållande. Men också tvärtom. För att göra en parafras på Homer Simpson: It’s not funny because it is true.

• Lund tänker bli kulturhuvudstad med hästsportstema – min gamla studieort vill numera marknadsföra sig som centrum för ”hästsportsrelaterad besöksnäring” – och anordna kulturfyrverkeri.
• Uppsala gläds åt sin metamorfos, vilken tydligen består i att man gått från ”lärdomens” exklusivitet till ”kunskapens” öppenhet. Ryms i detta någonting utöver en svettig ängslan för att bli anklagad för elitism? Jag undrar.
• Gävle utlovar en rockopera om Joe Hill. (Med stadens son Di Leva i huvudrollen?), och Gradvall frågar förundrat varför man inte tagit chansen att slå till med ”Joe Hill on ice” meddetsamma.

Vad Umeå skrivit i sin ansökan nämner inte Gradvall. Jag fruktar det värsta.

För övrigt har många inlägg i Expressenserien varit intressanta och läsvärda, inte minst Ann Heberleins artikel i söndags. Hon skriver till exempel så här: [A]tt hylla Ulrike Meinhof, vilket orimligt många svenska kulturskribenter ägnat sig åt i höst, väcker inte på långt när lika mycket avsky som när Johan Lundberg (Expressen 5/11) dristar sig till att hävda att det existerar estetiska värden.”