Den Enda Vägen finns inte

Det är inte EN modell för utbildning eller sjukvård som är den rätta. Ett sätt att göra på fungerar för vissa personer vid vissa tillfällen under vissa förutsättningar. För andra kan det fungera mycket bättre med något alldeles annorlunda. Daniel Finkelstein skriver väldigt läsvärt om reformer av offentlig sektor i The Times.

Margaret Thatcher coh tories satte stopp för de offentliga utgiftsökningarna. Det gillade folk – tills de tröttnade på det och tyckte att servicen hade blivit för dålig. Sedan satsade Blair & Brown mer och mer pengar på välfärden – tills folk tröttnade på det och tyckte att skatterna blivit för höga och att man inte fick valuta för pengarna.

Nu är det varken läge för Spara eller Slösa, skriver Finkelstein. Nu är det läge för förändring, reformer. Men då ska man akta sig för att driva igenom ett enda system – det må vara modellerat på ”KIPP-akademier” i New York eller Kunskapsskolan i Sverige (jodå, den diskuteras även i Storbritannien). Vad man ska satsa på är valfihet, mångfald, konkurrens. Många olika modeller måste prövas, så att vi kan lära oss och ta efter det som fungerar – och undvika att göra om misstagen där det faller ihop.

På köpet får man lära sig vad ”survivor bias” är för något, och det tror jag gagnar ens överlevnad.