Värnamoliberalismen på tapeten igen

Värnamo Nyheter (ej on line) tar sig an Värnamoliberalismen (29/9). Under den klädsamt blygsamma rubriken ”Politisk etikett på Gnosjöandan” rapporterar tidningen om riksdagsledamoten Annie Johansson (c), som använt uttrycket i krönikan ”Landet annorlunda” i tidskriften Voltaire (skriv ”Annie Johansson” i sökfältet).

”Det finns en treenighet i Värnamo. Ett samspel mellan föreningslivet, kommunen och företagandet. Man har förstått vikten av mötesplatser”, säger Annie Johansson till VN.

Kvällspostens Peter J Olsson, som växt upp i Värnamo, håller med: ”Det handlar inte så mycket om livsstilsliberalism, typ Stureplan … man ska vilja någonting själv men ändå bry sig om andra … Jag ser gärna att Sverige följer det samhälle som man har i Värnamo. Där satsar man på hårt arbete och företag. Ett starkt civilsamhälle med församlingar och föreningar.”

Även jag själv, som bodde i Värnamo under mina skol- och värnpliktsår 1969-1982, får tillfälle att sjunga ut: ”På söndagskvällen i bostadsområdena står alla bilar parkerade och på måndagsmorgonen finns det inte en enda bil kvar. Alla är på sina arbeten … [det handlar om] kombinationen av företagandet, entreprenörskapet och det civila engagemanget.”

Arbetskulturen ger inte bara jobb till många och ovanligt framgångsrik integration av invandrare. Den håller också sjukskrivningarna nere. Stan är så prydlig att den kunde ligga i Schweiz, IFK ligger mitt i ettan och föreningslivet är rikt och varierat. Numera finns till och med restauranger. Det centerledda kommunstyret lyssnar på företagen och rekryterar invånare runt om i landet. Men kommunalskatten är fortfarande otillständigt hög. Även solen….

Jag har sagt det förut: Svenska staten borde göra om gamla tingshuset till ambassad och skicka en fact finding mission i månaden till Småland.