PJ Anders Linder
Slaget om socialdemokraterna skolpolitiska själ är en av de allra intressantaste idéstriderna som pågår just nu. Ska man välja vägen kunskap och verklighetsförankring eller ska man sätta ett vagt socialt uppdrag i fokus?
Ett par färska bilder:
På ledarsidan i dagens Aftonbladet citerar Åsa Petersen med gillande SSU-ordföranden Jytte Gutland om gymnasiet: ”Vi kan prata om skolans utformning och enstaka kurser hit och dit. Men det viktigaste för elever som på grund av sociala problem riskerar att slås ut, är fler vuxna som ser och stöttar. Lärare, skolvärdinnor och kuratorer. Mänskliga resurser avgör resultaten.”
I nya Dagens Samhälle (30/08, ännu ej on line) finns ett reportage om Haninge kommun där s och de borgerliga gemensamt valt att satsa på höga förväntningar i låga årskurser. Genom att inte acceptera sociala undanflykter utan utgå från att alla elever kan lära sig, om de bara får en rimlig chans, och genom att mäta ordentligt och se hur man lyckas, har kommunen nått stora framgångar. Man är fortfarande långt ifån bäst i Sverige, men man har lyft sig väldigt mycket. Förstaklassarna i Klockarbergsskolan i miljonprogramsområdet Brandbergen har ökat sin godkännandegrad i matte från 29 till 96 procent.
Haninge utsågs till Sveriges sämsta skolkommun 2004.
”Vi hade inte fokus på kunskap. Och det berodde även på ett otydligt uppdrag från oss politiker”, säger Robert Noord (s). Nu ställer man krav, mäter och följer upp – och vill göra det även i förskolan. Där är det dock inte tillåtet att ha uppnåendemål, bara strävansmål. ”Men”, säger Robert Noord, ”det är något som utbildningsminister Jan Björklund borde tänka på”.
Å ena sidan: fler kuratorer som plåster åt dem som inte kan och hamnat utanför.
Å andra sidan: tidiga insatser, krav och förväntningar som gör att fler kan och färre hamnar utanför.
Om Petersen/Gutelandlinjen skulle segra får Alliansen en väldigt mycket lättare resa i skolpolitiken, men förlorarna blir väldigt många: föräldrar, elever, lärare – och socialdemokratiska arbetarepartiet.