Från skolans vardag: trakasserier och massagestavar

Min krönika om skolan och skolforskningen har gett upphov till många reaktioner. Några är kritiska, de flesta manar till fortsatta debattinsatser för kunskapskultur och arbetsro. Andra berättar om hur vardagen kan te sig på de ställen där skolan inte fungerar som den borde.

Så här skriver Varbergsläraren Roger Windahl:

”[Under mina tio år i ett annat yrke än läraryrket] var jag aldrig med om följande brott, incidenter och lagöverträdelser: misshandel, mobbning … mordbrand, hot och kränkningar, upplopp och slagsmål, gängbråk med knivar på skolan, trakasserier av lärare mot lärare och elever mot lärare och vice versa, självmordsförsök, brutna nyckelben och avsvimmade elever, brutna och blödande näsor, knivar och basebollträn, störande med mobiltelefoner och I-pods, skjutande med soft-air guns på lektioner, massagestavar och pornografiska hjälpmedel medtaget av elever till skolan, systematiskt surfande på ”förbjudna” Internetsidor, skolk och undanflykter av elever, rektorer som blundar för problemen och vägrar polisanmäla brott och allvarliga incidenter, lärare som medvetet undviker att ta upp känsliga frågor om ordning och disciplin inom skolan, utfrysning och uppsägning av lärare som reagerar och kontaktar Skolverket och föräldrar och som vill ta i problemen och förbättra skolmiljön etc.”

På många håll är det inte alls så här illa. Men på alltför många håll har skolklimatet tillåtits att spåra ur. Politikerna har inte givit skolledningar och lärare tillräckligt med verktyg och moraliskt stöd för att förhindra utvecklingen. Att konstatera detta har faktiskt inte det minsta med att vara ”auktoritär” att göra.