De nya lärarna kommer för sent

Av någon deprimerande anledning dök senaste numret av Economist upp först i dag. Där hittar man bland annat en genomgång av OECD:s stora Pisastudie av skolresultat i 57 länder.

Economist konstaterar att utgifterna för grund- och gymnasieutbildning har ökat med cirka 40 procent i reala termer mellan 1995 och 2004 – men att det nästan inte märks i skolresultaten. Nivån är ungefär densamma.

Om nu inte pengar är förklaringen till goda resultat, vad är det då som avgör? Economist pekar på ett antal faktorer:

• att skolor i hög grad får styra sig själva;
• att rektorer får råda över sina budgetar och rekrytera medarbetare;
• att skolresultat publiceras och blir offentliga.

Men inget är lika viktigt som att ”teachers are drawn from the top ranks of graduates”.

Ooops, det här ser inte bra ut.

I Sverige stundar mycket stora pensionsavgångar av välutbildade, ämnessakkunniga lärare, samtidigt som intagningspoängen till lärarutbildningen är hur hur låga som helst och det är illa beställt med både ämneskraven och träningen i didaktik.

Jan Björklund har gett förra universitetskanslern Sigbrit Franke i uppdrag att föreslå förbättringar, men det är ju enorma ledtider i att få en ny utbildning på plats: utredningsresultat 2008, prop 2009, ny utbildning 2010, de första nynya lärarna ute i skolorna framåt 2015. Har vi råd att vänta så länge?