PJ Anders Linder om politik & samhälle
PJ Anders Linder
PJ Anders Linder
I en lång, läsvärd artikel i Politiken berättar Jørgen Fleischer om Grönlands klimat genom århundradena och om hur de varma och kalla perioderna har avlöst varandra.
Han citerar utförligt ur ett anförande som professor Adolf Jensen höll inför Grönlandssällskapet för över sextio år sedan:
I 1920’erne og 1930’erne har der fundet en almindelig temperaturstigning sted i arktiske egne, især i vintermånederne. Som et eksempel skal jeg nævne Svalbard. Deroppe begyndte temperaturstigningen i 1918-1919 og er fortsat siden. I årtiet 1920-1930 var vinteren på Svalbard gennemsnitlig fem grader varmere end tidligere, i perioden 1931-1935 endog ni grader varmere. Temperaturstigningen kulminerede i 1937-1938, hvor vintertemperaturen på Svalbard var 16-17 grader varmere.
Går vi dernæst til Grønlands vestkyst, er vintrene også der blevet mildere i den senere tid. Som eksempel kan anføres Ilulissat. Her var vintertemperaturen i perioden 1919-1922 omtrent to grader, i perioden 1923-1932 5 grader højere end for 50 år siden. I vinteren 1935-1936 lå middeltemperaturen i Qeqertarsuaq 6,4 grader, i Nuuk 3,6 grader og i Qaqortoq 4,6 grader over normalen.
Men ikke alene luften er blevet varmere, også vandets temperatur i de arktiske have er steget. Herom foreligger talrige vidnesbyrd af hydrografer fra Rusland, Norge og Danmark. Det er påvist, at der i tyverne og trediverne har fundet temperaturstigning sted i Polarhavet nord for Rusland og Sibirien, samt omkring Svalbard, og Jan Mayen samt Øst- og Vestgrønland.
De gunstige isforhold bevirkede, at Rusland forsøgte at få skibsfart i gang mellem Atlanterhavet og Stillehavet nord om Sibirien. I 1932 sejlede den russiske isbryder ’Sibirjakow’ fra Archangelsk til Beringshavet for første gang uden overvintring. I 1935 fuldførte fire skibe sejladsen nord om Asien til Stillehavet. I 1936 gennemførte ikke mindre end 14 skibe den nye rute uden alvorlige ishindringer.
Fleischer återger också en rad observationer från tidigare århundraden, som vittnar om isfrihet i stora grönländska vikar där det vid andra tider över huvud taget inte gått att segla in.
I dag kommer som bekant nyheter om stora förändringar av det arktiska klimatet, som blir argument i debatten om den globala uppvärmningen. Kanske är det med rätta, kanske upplever vi framför allt samma sorts lokala förändring som har ägt rum flera gånger under tidigare århundraden.
Slutsats? Att det där med global uppvärmning nog mest är båg? Nej. Däremot att man ska vara försiktig med att dra generella slutsatser utifrån enskilda observationer. Uppvärmningen är en risk som ska tas på allvar. Man kan gräla om exakt hur sannolik, stor och hotfull den är, men att betala en rimlig försäkringspremie verkar mycket väl motiverat. Men även medan man är fullt upptagen med att skydda sig mot varmare tider finns det skäl att hålla huvudet kallt.