Kris i Khaders kampanj

Åh, detta enkla men robusta nöje att få citera sig själv. I en bloggpostning i går morse skrev jag så här: ”Det skulle inte förvåna mig ifall Ny alliance
gör ett sämre val än vad många, inklusive jag själv, har trott, och att
det strömmar tillbaka en del väljare till stabilitetens väktare Fogh
Rasmussen på valdagen.”

Man behövde kanske inte vänta till valdagen (tisdag 13/11). Redan i dag visar Berlingskes Gallupmätning att venstre, konservative och stödpartiet dansk folkeparti tillsammans får 88 mandat mot 87 för de övriga. Om då två av de fyra nordatlantiska mandaten går till vardera blocket, som de brukar, ger det 90 mandat för sittande konstellation – och Naser Khader och hans Ny alliance går miste om allt det inflytande som tagits för givet.

Perspektivet är inte så roligt. Inte nog med att dansk folkeparti är otrevligt i invandrarfrågorna, det har också en klart antiliberal profil i synen på skatter och välfärd. En Foghregering som måste hantera både Khader och Kjærsgaard skulle förstås få ett svårare pastorat att sköta, men politiken skulle kunna bli öppnare och frihetligare än om man bara ska få stöd från df.

Khader har varit för yvig, givit för många svårtolkade besked. Ett intressant exempel på att all publicitet inte är god publicitet. Var ska han hitta kraften och substansen som kan hejda hans fall?