PJ Anders Linder
TT har ringt runt till regeringens statssekreterare och frågat om de någon gång köpt svarta tjänster. Ungefär hälften svarar ja. Två tredjedelar av moderaterna svarar ja.
TT:s telegram 18.05 har rubriken: ”M-statssekreterare köper svart mest.” och sajter som dn.se och hd.se har låtit den gå rakt in. Men det påståendet har inte TT täckning för. Undersökningen handlar om vad man någon gång i livet har gjort, inte vad man har för sig i dag. SvD.se har däremot satt en korrekt rubrik.
Hårklyveri? Nej, faktiskt inte. När jag botaniserar i TT:s lista tycks det mig ganska tydligt att de som svarar ”nej” på frågan om de någonsin köpt svarta tjänster är politiska långvägare och insiders i klart högre utsträckning än de som svarar ”ja”. (Här finns ett jobb att göra för den som har bättre tid än jag har just nu.) Många av statssekreterarna är ju ganska färska i politiken, och många av ja-statssekreterarna verkar ha gjort sina svarta tjänsteköp när de hade helt vanliga civila jobb utanför partipolitiken under 1980- och 90-talen och inte hade en tanke på att de en dag skulle stå i det mediala strålkastarljuset.
En alternativ rubrik på TT-telegrammet hade därmed kunnat vara: Icke-politiker köper svart i högre utsträckning än politiker…. Jag vet inte precis om det duger som ursäkt, men det ger onekligen en smula perspektiv på politikernas skuld, moderaternas särskilda böjelser och vad det svenska skattesystemet gör med medborgarna.