Men betyget kan inte bli annat än IG

Det är en gåta hur socialdemokraterna har kunnat låta sin skolpolitik haverera så fullständigt. I stället för kunskap och klassresor har det blivit korrekthet och klassutflykter för hela slanten. Priset är högst för de många elever som nu lämnar skolan med rudimentära kunskaper och kanske inte ens kan läsa och skriva ordentligt, men även många av dem som går vidare till högre utbildning har med sig alldeles för lite ffrån grundskola och gymnasium.

Väljarna är ytterst medvetna om hur det stått till. I den socialdemokratiska valanalysen finns ett diagram som visar svaren på frågan ”Vilket parti har den bästa skolpolitiken?” I höstas var det 42 procent som svarade antingen m eller fp, medan det var 18 procent som svarade s. Utvecklingen för de borgerliga pekar uppåt, den socialdemokratiska kurvan bara faller.

Förra skolministern Ylva Johansson har fått i uppdrag av Stockholms arbetarekommun att fundera över hur skolpolitiken bör läggas om, och i dag skriver hon i ämnet på DN Debatt,

En socialdemokratisk tillnyktring i skolfrågorna skulle vara utomordentligt välkommen. Den skulle beröva de borgerliga en paradfråga, men det väger lätt jämfört med vad det skulle innebära för elever, lärare och föräldrar i Sverige att veta att både de borgerliga och socialdemokratin förstår värdet av att unga människor får en gedigen plattform i livet.

Men när man läser Johansson inser man att det är lång väg kvar. Visst sänds några signaler om kunskap och lärarkompetens (som också har fått Lärarnas riksförbund att gå i gång på alla cylindrar), men det är partipolitiskt, vagt och föga förpliktande. I realiteten är artikeln mer fortsättning på omhändertagandelinjen än omprövning av den. Betyget kan inte bli annat än IG.

Glaset är halvtomt om ens det. Men det är väl bättre att det står på bordet än i skåpet.