Byggnads ett offer för borgerliga konspirationer?

Det är inne att såga facket, skriver Anders Mildner i Expressen. Hans belägg: medierna har inte tagit ställning för facket på det gamla vanliga sättet i konflikterna kring bygget i Vaxholm, Wild n’Fresh i Göteborg och Plymouthbrödernas företag i Smålandsstenar.

Borgerliga ledarskribenter hoppar på facket nu när det inte finns någon s-regering att skälla på, menar Mildner.

Well… Det var väl inte precis tyst om ”Go home”-ropen i Vaxholm före valet heller. Och varför i all världen skulle inte Byggnads beteende där få kritik? Varför skulle inte Byggnads kritiseras för sin nonchalans mot individen i fallet med granskningsavgifterna?

Facket har mycket makt, och använder sin makt för att främja sina intressen. Även dessa makthavare granskas numera – precis som politiker och storföretagare länge har granskats – och folk gillar inte allt de får se. Det handlar inte om någon allmän antifacklighet, utan det finns fortsatt brett stöd för kollektivavtal och för att löntagare ska få bätte betalt, som vi har sett i turerna kring handelsavtalet. Men det finns inte det självklara folkliga stöd för fackligt maktspråk som fackföreningsföreträdarna själva vill tro.

Enkelt uttryckt: folk gillar facket när det agerar juste och tycker inte om det när det beter sig illa. Och det blir mer rubriker när någon gör fel än när det blir rätt. Det är inte unikt för mediebevakningen av just facket.

Härmed inte sagt att all bevakning av facket är perfekt. Till exempel talar vi alldeles för ofta om just ”facket” utan att göra distinktioner mellan centralt och lokalt, TCO och syndikalisterna, LO och Saco.

TCO och Saco är numera sammantaget större än LO. TCO och Saco har många egenföretagare som medlemmar. Deras ideologiska agenda skiljer sig från LO:s, och det bör synas tydligare i vår rapportering.