PJ Anders Linder
I dagens Guardian finns en utomordentligt fyllig och initierad artikel av Andy Beckett om den annars rätt okända kretsen kring David Cameon. Här möter man nyckelpolitiker från underhuset som George Osborne och Oliver Letwin, men man får också en bild vad för slags personer som finns i rådgivarroller och staber.
Beckett är uppenbart förvånad över hur liten och informell kretsen kring Cameron är. Och det är klart, om han annars har jobbat mot New Labours väldiga och väljoljade maskin kan de konservativa inte te sig som annat än glada nybörjare. (Även om han konstaterar att en del av dem har varit med ganska länge, så unga de är.)
En del ställer helt upp på Camerons nya, softa budskap. Många gillar både vad Cameron gör nu och vad Thatcher gjorde på 1970- och 80-talen: det ena var rätt då, det andra nu. Många är välutbildade, verbala och i Becketts ögon förbluffande artiga. (Jag misstänker att det är en bristvara både hos New Labourr och på Guardian….)
Och bland alla känslor finns en som är starkast hos dem alla: viljan att vinna.